Illuminati Göteborg förhandlar

När vi väl var hemma från Island, så ringde Illuminati Göteborg upp: "Hallå. Vi har Johan Theorin. Om du inte slutar skriva om vår verksamhet, så skickar vi honom till Gotland. MED DEN LÅNGSAMMA FÄRJAN."
Men jag hade just pratat med Johan, vi skulle ju luncha snart, och jag visste att han mådde fint. Så jag sa: "Ni har inte Johan Theorin. Han skriver och mår bra."
"Men ... jaha?"
"Just det."
"Johan Theorin? Fläktremsmontören?"
"Han monterar inte fläktremmar så ofta."
"Svetsmarodören?"
"Så vitt jag vet, lämnar han svetsar i fred."
"De sju svarvarnas fasa?"
"Låter inte som den Johan jag känner."
"Stämpelklocksfascisten?"
"Definitivt inte."
"Montörelitisten?"
"Under inga som helst omständigheter är han en sådan."
"Fanken också."
"Hörni", säger jag. "Nu lägger vi ner det här. Nu sluter vi fred. Okej?"
"VI FÖRHANDLAR INTE UTAN FACKET!"
"Jag är med i Unionen."
Då blir det tyst i luren. Efter en stund: "Va?"
"Javisst. Medlem i SIF i åtta år. Numera Unionen."
"Men ... men ..."
I bakgrunden hör jag viskande röster. "Vilken hedersknyffel han är den där Andy", säger någon. "En man med patos och ryggrad", säger en annan. "Andy som fackpamp, jag visste det väl", säger en tredje.
Jag hör även gråt, det låter som tårar av glädje. Något diskuteras. Sedan återvänder rösten till telefonen, jag tror det är broder Glenn, han verkar tagen: "Andy. Allt är förlåtet. Vi älskar dig och vi vill att du kommer hit på öl och korvmacka."
"Vi snackar prickigkorv?"
"Ta med dig din unikalåda, din gamle stämpelklocka. Vi drar igång bandet! Här ska busåkas på högsta hastighet!"

Och efter det så har de lämnat mig i fred.