20080618

Angående vad som sker efter Mörkrädd

Min redaktör på Natur & Kultur, Katja, är en mycket duktig såväl som tålmodig redaktör. Jag pitchade iväg några idéer till henne för inte så länge sedan, jag tyckte hon hanterade det mycket bra.

"Okej, Katja. Jag tänker så här: Höjdskräck!"
"Ja, det är otäckt."
"Ja! Skulle inte det bli en bra bok, tror du? Det handlar om en kille som är så jävla rädd för höjder, så fort han åker upp i Kaknästornet så börjar allt snurra och så minns hans hur några skitungar på gården försökte knuffa ur honom ur sandlådan och ..."
"Varför åker han upp i Kaknästornet?"
"För att han är höjdrädd och ... och ... okej, skit i den då. Här är en annan: Torgskräck!"
"Jaha?"
"Javisst! Den här tjejen då, hon är skiträdd för stora öppna ytor, i synnerhet då torg. Varje gång hon kommer till Mariatorget så blir hon bara helt galen, hon skriker högt med händerna över ansiktet och börjar gråta, och alla undrar, vad fan?"
"Mmmhmm."
"Och så var det några skitungar på gården som när hon var liten, släpade henne till ett stort torg där de sålde grönsaker och grejer, och så sa dom: Hahaha, här får du, och hon blev skiträdd och ända sedan dess har hon sett en tomat stå i ett hörn och glo på henne och ..."
"Nej, jag tror inte det."
"Inte?"
"Nej. Var det något annat? Jag behöver snacka lite med Neil Strauss här, så ..."
"Strauss Schmauss. Jag har en till: Tantskräck!"
"Andreas ... jag har verkligen inte tid med ..."
"Så fort han ser en gammal tant så blir han helt hysterisk. Gaaaa! skriker han och rusar upp och ner för Birger Jarls-gatan, och där kryllar det ju av dom så han är liksom aldrig helt safe. Och när han sover så tänker han att det står en gammal tant i ett hörn och glor på honom, hon skrockar och har läppstift överallt och ..."
"Men för helvete, Andreas. Släpp Mörkrädd nu. Den blev skitbra och alla är nöjda. Men släpp den nu och gör något nytt."
"Okej okej. Jag hör dig. Så här kommer den: Göteborgsskräck! Hon är livrädd för spårvagnar, att gå på Liseberg, Avenyn upp och ner, Älvsborgsbron, roliga historier och får panikångest när han ser Feskekörka och ..."
"Nej."
"Svenska Dagbladet-rädd! Så fort han ser en SvD så får han panikångest och han tror att chefredaktören står och glor på honom i mörka gränder, och kanske också vill ligga med honom. och dessutom prenumererar han på SvD som terapi men det går ju åt helvete förstås för en dag så vill faktiskt chefredaktören på riktigt ..."
"Andreas. Håll käften nu."
"Okej."

!

6 kommentarer:

Anonymous 10:55 AM  

kan inte vara lätt att vara redaktör för andreas.

Piratdrottningen Alwilda 11:27 AM  

Men ganska roligt, skulle jag tro.

johanna 11:31 AM  

Undrar just hur ett sånt här möte går till egentligen? det skulle vara roligt att vara fluga på väggen när andreas träffar sin redaktör.

lillajag 2:02 PM  

går nog vilt till.

Andy 5:47 PM  

Det går städat och civiliserat till, om man nu kan kalla blod och ångest civiliserat.

david 1:03 AM  

Jag är hemskt rädd för redaktörer, för en gång när jag var liten var det en redaktör och lekte i samma sandlåda som mig och ända sedan dess är de där med sina specialdesignade glasögon, sina dokumentförstörare, håriga svansar och allt annat vad de innebär...

Om någon behagade spänna fast en sadel på en skådespelare och hoppa upp kan man säga att denne red aktören.

Den ni.

Läggdags.

Här nere är det slut.

Snopet va?

  © 'Sunshine' by 2008

Back to TOP