När jag fixade midsommarstången
"Andreas, fixar du midsommarstången?"
"Jag vet inte. Jag slappar hellre om det är okej. Jag gillar inte att hjälpa till, jag tar hellre bara del av festligheterna."
"Fixa stången nu för fan."
"Jajadå."
En timme senare så grät barnen och skakade av fuktig feber, de vuxna tvångsfrossade i blodiga lammoffer och frukostflingor, deras ögon så stora att de var på väg ut ur sina hålor, uttrycken så uppgivna och bönfallande. Himlen brann i purpur och över bergen ljöd skriken från all den sill som försakats genom åren och som nu steg upp från djupen för att hemsöka västkusten.
Nästa gång tror jag de tänker sig för innan de försöker sätta mig i arbete och låta mig fixa midsommarstången.
10 kommentarer:
när änglar dör är en underbar bok och det här var en underbart rolig bild :D
Jag ser att kaviaren stigit dig åt huvudet.
... ha ha ha.
När änglar dör ser jag. Hoppas att midsommar´n var lika kul resten av dagen som jag kan tro att ni hade när bilden togs.
Haha! Klockrent!
Helt rätt, de borde vetat bättre än att be författaren till änglaboken hjälpa till. Dålig stil tycker jag. Hoppas många dog.
så går det, hpoppas himlen regnade eld också.
underbart.
du ser nöjd ut.
som Fan med
Du är OBEHAGLIGT lik min syster kille på den där bilden... hm...
lol - det är väl redan en hednisk symbol...
Ja, Gud sinne för humor är sannerligen outgrundligt.
Post a Comment