Hanna och kaviarjakten
Jag rusar genom huset. Svetten rinner, min puls hotar spränga ådrorna. Ögonen far fram och tillbaka, detta är fasans anlete mina vänner, ansiktet hos en man med dödsångest.
Hanna springer efter mig med en öppen kaviartub. Hon skrattar och trycker till, tuben skjuter ut en lång sträng kaviar som flyger genom luften likt en missriktad SCUD-missil. Pang, den slår in i väggen precis bredvid mitt huvud. Jag har stelnat, jag kan inte röra mig, fötterna är av bly.
Gudars skymning. Det här är slutet, kära vänner. Det här är mitt sista blogginlägg. Den här gången är jag rökt. Kokt. Stekt. Halstrad. Flamberad. Inlagd. Marinerad.
Hanna närmar sig, jag sjunker in i ett hörn, darrande. Hannas skugga täcker mig, kaviartuben seglar långsamt upp under min näsa.
"Säg att du gillar det", viskar hon. "Säg att du gillar det."
Men jag har förlorat talet, allt jag kan göra är att dreggla av fasa.
"Säg att du gillar det då. Du gillar det ju. Du vet att du vill ha det. Kom igen nu. Säg bara. En gång."
"Nngg ..."
Hon pressar svagt på tuben. En liten dutt åker ut och landar på min nästipp.
"Slicka bort den med tungspetsen", säger hon. "Slicka bort den med tungspetsen då. Du vet att du vill."
Hon pressar tuben närmare, när den når mina läppar så svimmar jag. Kanske dör jag.
22 kommentarer:
Nu börjar man ju fundera lite vad för slags förhållande ni två har alltså. Jag är ju inte den pryda typen, men förnedring medelst kaviar... hmmm. Är det här en ny genre du börjat skriva i?
Hanna heja dig!
Karro. Detta är blott ett litet fönster mot den värld av ingrediensbaserad förnedring som förekommer överallt. Jag har det nog lindrigt jämfört med den haggisterror eller pölsafasa som många i vår tillvaro utsätts för.
Jag gillar inte bilderna jag får upp mitt huvud av de här inläggen,
Vad är det för fel på kaviar?
Andreas jag kan rekomendera kaviar massage, det skall nog bota din rädsla.
Men gud. Vad är det för fel på dig? Kaviarmassage. Jag känner nu hur det fräter genom huden, tränger under, förpuppar sig och lägger ägg. Nej hua, säger jag. Hua.
Go Hanna go! = )
Nu tycker jag kaviarfruntimmret får ge sig. Vi vill ha levande författare nuförtiden. Kaviar är den elfte dödssynden och ska betraktas som ett angrepp på allt som vi människor håller kärt. Snart får det vara nog... Kaviar borde bekämpas på nationell nivå med statliga medel. Som en första åtgärd borde nog EU-domstolen kontaktas och därefter borde man kunna inleda en process för att bli av med styggelsen en gång för alla.
David, detta är gott. Det känns som att bara du är med mig, men tillsammans kommer vi fixa detta. Så är det bara.
David,
Vi släpper detta. Vad sägs om en knäckemacka och lite ejderns på det?
Du är inbjuden på kaviarfest imorgon måndag kl. 12.
//Hanna
Kaviar är Satans avföring, det har pappa lärt mig. Och då måste det vara sant.
Kaviar har alltid varit satans avföring även för mig ... Tills jag fick smörgåstårta med kaviar i. Smörgåstårta, som är guds förlåtelse kan inte smaka illa vad man än har på den.
Den dagen, jag kommer ihåg den som igår, då jag åt smörgåstårta, och till min fasa insåg att det var kaviar på, sen den dagen har jag kunnat äta kaviar utan problem.
Även satans avföring har en krydda som tillsammans med hela guds härligheter inte kan smaka annat än bra.
Jag gillar smörgåstårta!
Mr. A, jag är osäker på om du är förledd eller kanske bara vet något som inte jag vet.
Hur som helst är min smärta äkta och naken tills jag vet något annat.
Jag har upplevt samma sak med flera andra substanser. Även leverpastej har lidit samma öde i min värld, likaså oliver.
Smörgåstårta har en gudomlig förmåga att koppla samman, frälsa och hela.
Män och kvinnor som äter smörgåstårta befinner sig under de minuter som de äter den, i total harmoni med sig själva och varandra. Det samma gäller ingredienserna på den, även om dom är gamla bittra fiender, både till varandra och den som äter den, så smälter dom samman till paradisgårdens frukt, under den snabba tidsperiod som de befinner sig i munnen.
Det går inte att förneka!
Om kaviar är Satans avföring så är smörgåstårta helvetets grymmaste straff. The Devil himself sitter där och skrattar sig blå varje gång någon stackars sate med smaklökar tvingas pina i sig uppblött brödsubstitut insmetat med majonäs, vindruvor, oliver och någon slags gammal fiskröra.
Ingen i min familj kan någonsin tacka ja till ett dop eller en kollegas födelsedagsfirande utan att darra av skräck. Vilket innebär att vi alla har VM-guld arton gånger om i konsten att inte äta smörgåstårta, INKLUSIVE påfyllning från trugande fastrar. Ganska användbar talang, faktiskt.
Vi har alltså en battle här, en kamp mellan smörgårstårteätarna och en mellan de som skyr den som pesten. Detta är gott. Så länge kaviaren får stå tillbaka - vilket mitt allmänna intryck är att den får, med några förvirrade undantag - så är allt väl.
@ Piratdrottningen Alwilda:
Hade jag inte varit en så fruktansvärt blåögd och godtrogen hade jag stenhårt kunnat fullkomligt stenhårt tro att du aldrig har smakat en genomarbetad, och med fantasin skapad, smörgåstårta, gjuten av guds alla frukter.
Vad satan beträffar, så finns det tillfällen då han har trampat i klaveret, och sedan också tagit ett steg i smörgåstårtan. Då smakar den mycket riktit som satans avföring, för det finns okunniga (o ja, alltförmånga okunniga) som tror att det är lätt att skapa en smörgåstårta.
Vad som är lätt är däremot att misslyckas med dom. Satan har stora fötter, som han stoppar både i det ena och det andra.
Jag tror, snarare än att du helt alena inte gillar smörgåstårta, att din mor och din far båda lyckades skaffa barn med en partner som hade en släkt totalt oförmögen att baka smörgåstårta.
Det handlar altså inte om smörgåstårtan i sig, utan snarare de exemplar ditt blod har fått oturen att smaka på.
Jag VÄGRAR tro att det finns folk som inte uppskattar en änglalik smörgåstårta! Hör ni det?! VÄGRAR!!!
Majonäs??
Fiskklet??
Något slags konstigt "bröd" som fastnar i gommen??
Oliver OCH vindruvor OCH räkor - i kombination???
Jag säger bara som så här - om jag bara hade fått ett enda ÖRE för varje välmenande person som har försökt att knocka mig med en ätbar smörgåstårta (vilket faller på sin egen orimlighet) - då hade jag varit en mycket, mycket rik piratdrottning.
(Plus att jag hade nog inte behövt äta hälften så mycket smörgårtårta i mina dagar - så numera brukar jag försöka hålla inne med mina åsikter i den här frågan.)
(Som tur är kan man inte bli tvångsmatad via internet. Än.)
Att lära sig uppskatta mat är en gåva skänkt från ovan.
Jag förmodar att du inte klassar smörgåstårta som mat, men tro mig, när du blir lika gammal som jag kommer du vara SÅ tacksam över att du gillar det du äter, att jaget ditt vill lämna tillbaka vartenda eventuellt korvöre du fått för att smaka genom åren.
All din ångest över dopkalas kommer vara borta, all din frustration under bröllop kommer vara till intet gjorda och på varje kollegas födelsedagskalas kommer du sväva på en bädd av rosa moln.
Gränsen går inte vid smörgåstårta. O nej! Det är bara en spetsig hög kulle du måste klättra över. Väl uppe på toppen kommer du se härlighetens vidsträckta ängar uppenbara sig. Där bakom finns saligheten, La Divina! Det som krävs är simpelt mod, fantasi och en smula erfarenhet!
räcker det att säga att både kaviar och smögåstårta är gudomligt för att få vara med.
Är det lösenordet till de himmelska portarna?
Sodom och Gomorra var inget jämfört med detta. Och ni vet väl hur det gick för dem, det vet ni väl?
Kaviara och Smörgåstårta, ni är på väg åt samma håll!
Smörgåstårta ÄR det äckligaste som finns. Jag säger som Bosse i Tranås brukade säga, konstig son till grundaren av STIGA btw, F-f-f-f-f-fyyyyy f-f-f-faaaaa-aaaaaan! (han stammde också. en gång tuppade han av när det kom en skolklass på besök. festligt. det var tider det).
Jag kan iallagall lugnt och utan att ljuga påstå att den dag smörgåstårta lycka lirkas sig in mellan mina läppar så gör någon sig skyldig till brott mot griftesfriden. *brrrrr*
Post a Comment