FörGöraren klarar skivan

Det är bråk i hamnen. Göbbarna är arga, stämpelklockan sjuder, det är strejkupplopp. Förhandlingarna har strandat, medlarna har gått från bordet. Det är lynchvarning, en del har fått unikaboxarna uppslitna och tömda upp och ner.

Men då susar en gul blixt över himlen.
"Är det en fackpamp?" ropar man.
"Är det en nämndeman?" undrar man.
"Nej!" ropas det. "Det är en kommunalpamp!"

FörGöraren!

Och han anländer verkligen till slutet av tredje skiftet. Det är fullständigt kaos. Men när han landar på marken, med benen brett isär, manteln fladdrande omkring, då tystnar alla. FörGöraren är här. Och han verkar arg.

"Göbbar göbbar", säger han och tar fram en torsk. "Jag är så jävla trött på allt tjöt. Det snackas om reformer och det snackas om Götatunneln och det snackas om Nya Ullevi. Men jag säger så här, göbbar, jag säger så här: Var har ni stämpelkottet? Va? I Haga, eller? Nej, säger jag! Ni har det med er! Här!" Han slår sig för bröstet, på sitt emblem med Poseidon. "Med er! I hjättat!" (nu gråter FörGöraren genom masken, göbbarna ser det och börjar gråta de också). "Vad är ni egentligen? Är ni Hisingsbor eller är ni från Alingsås? Svara på det, var och en av er, när ni går hem nu. För nu ska ni gå hem, till Västnytt, till en öl, till den halva specialen. Och när ni vaknar i morgon, då ska ni tänka: Här har jag mitt stämpelkott. Precis här. Och då vet ni vad ni behöver göra för att lösa detta hära."

Alla förstår. De kramas och klappar varandra på axlarna. Någon viskar Volvo Torslanda. Sedan tar de alla stombussen hem till sina fruar och barn, och de berättar om kvällen då de mötte FörGöraren, då den gula linan kallade på hjälten när Götteborg behövde honom som mest.