Finnen åker buss

Jag kliver på bussen med min enorma fotbollsfinne på näsan. Den går förstås inte att klämma bort och jag är inte ens säker på att man ska göra det med en finne av den här karaktären. Den kanske tar illa upp.

"Halloj halloj", hälsar finnen på alla han möter. "Hejsan svejsan. Finn heter jag, du kan kalla mig Finnen. Hahaha! Fattar du? Riktigt roligt faktiskt. Oj, den väskan var fin. Var har du köpt den? En sådan vill jag ha. Andy, ska vi sätta oss där, bredvid den där snygga tjejen? Jag tror hon spanar lite på dig, hon tycker nog du är snygg."

"Kan du hålla käften?" säger jag medan jag sätter mig någonstans där det inte är så många på bussen.
"Åååh, nu blev vi såna, ja. Lite sura så här på morgonen. Lille Andy är lite pömsig fortfarande. Seg efter semestern. Men jag hajar. Den här finnen hör dig, gosse. Och han ska vara tyst."

Bussen rullar mot stan. Jag läser Metro. I kanske tio sekunder.
"Kaka?" frågar finnen. "Jag tog med mig lite hallongrottor. Vill du ha?"