Min vardagsnemesis och tekoppen

Nu ska här drickas te, tänker jag. Satan vad här ska sörplas. Gott ska det bli. Åh, vad jag har sett fram emot denna kopp. Kanske blir det kopparnas kopp. Koppen man ska tala om långt efteråt. En kopp att koppa alla andra koppar.

Det är en kopp te, det.

MEN NÄR JAG GÅR UT I KÖKET FÖR ATT TA MIG DENNA SNUDD PÅ LEGENDARISKA KOPP, DÅ HAR NÅGON DJÄFVUL VARIT FRAMME OCH FLYTTAT PÅ MITT TE. BURKEN STÅR INTE PÅ SITT VANLIGA STÄLLE, DEN HAR FLYTTATS OCH JAG FÅR LETA I NÄSTAN EN MINUT INNAN JAG HITTAR DEN. OCH DÅ ÄR JU KÄNSLAN BORTA, DET FATTAR VÄL VEM SOM HELST.

MÅ JORDEN ÖPPNA SIG OCH SLUKA DIG HEL, VARDAGSNEMESIS. VAR ÄR DU? VEM ÄR DU? VARFÖR GÖR DU SÅ HÄR MOT MIG?