Quack quack
Jag läste en artikel om Maja Lundgren för inte så länge sedan, hon som skrev Myggor och Tigrar och som orsakade ett jävla liv när den släpptes, för att hon hängde ut massa figurer som hon inte tyckte förtjänade bättre.
Eller jaha? Vet ni inte vad jag pratar om nu?
Några av er vet förstås precis vad jag talar om, men många gör det inte. Det är inte så konstigt. Varje artikel man läser om sådana här kulturdebatter, där glasögonbågar och korrekturanteckningar åker mellan väggarna, då låter det som om att det är oerhört relevant och diskuterat. Att det här är något på allas läppar. Att det här är en snackis.
Men det är förstås bara i litteraturens ankdamm som folk bryr sig. Alla andra lever sina liv som vanligt och bryr sig inte om så mycket vad Maja Lundgren skrev. Även fast man kan tro annorlunda, när man följer den här debatten.
Jaså, du håller inte med?
Tomonobu Itagaki har lämnat sitt team och stämt sina chefer, DiabloIII är officiellt och E3 har dött. Detta är något som miljoner människor pratar om, chattar om, surfar på forum om, läser i tidningar om (inklusive en dagstidning nära dig).
Men du kanske har missat det?
Då var det nog inte så viktigt ändå.
19 kommentarer:
Å jo.
Själv hänger jag med i både kulturvärlden och spelvärlden,det måste väl betyda att jag är...bäst?
vem fan är maja lundgren?
Kultur och spel är väl samma skit ungefär.
Point well made. :)
Martin, dammen är lika liten om inte annat.
Jag önskar att jag inte visste. Det finns ett skönt gammalt djungelutryck i 40-talisternas ankdamm:
- kalabalik på kondis.
Du får det av mig om du inte redan hade det. Jag tycker det funkar så bra rent visuellt.
TorgnysDotter, mycket passande.
Men saken är den att diskussionen är alltid välkommen, folk ska prata om vad de tycker är viktigt. Men ibland blir saker så uppblåsta, och människorna i dem, att de överskattar sin egen relevans. Att man fnyser åt de som inte har följt debatten eller är intresserade. Och det är ju bara fel.
Fel att fnysa. Sen beror det lite grann på innehållet i diskussionerna, om de är viktiga eller inte.
Therese, det har du helt rätt i.
Ofta kan en diskussions vikt bero på ens perspektiv. Det är få saker som egentligen är viktiga ur ett större perspektiv, var och en har sina hjärtesaker.
Det intressanta är att diskutera med människor som inte har det synsättet, utan som betraktar sina frågor som absoluta - de är viktiga, punkt slut, och har du inte hängt med eller vet vad det pratas om, så är du fel ute.
Och att tycka så, är att vara fel ute.
Just det här fallet vet jag inget om. Men generellt finns det saker som väl ändå är viktigare än andra. Att veta vem som är statsminister och hänga med hyfsat i politiken är viktigare än att ha läst Guillous böcker. Et cetera et cetera.
Therese - visst är det så. Vill man göra spektrat större för att understryka din poäng, så kan man säga att dödsstraffets vara eller icke vara är en mer relevant fråga än Lars Noréns bok.
Än mer intressant blir det, om någon här inte skulle hålla med om det.
ja, och ännu viktigare än spel. Om man ska gradera, på en skala.
men jantelagen är också intressant. I vilken värld är det mest av den, spelvärlden eller kulturvärlden?
jag tror det är så här. När det är nån man stör sig på som figurerar i media blir man arg och tycker den får för mycket uppmärksamhet. När det är nån man gillar och vars synpunkter man intresserar sig för är det tvärtom. Då tycker man att den fått alldeles för lite uppmärksamhet.
jante finns väl överallt, i spelvärlden är det väl alltid så att man ska vinna, det är det enda det går ut på. Kickar, och att vinna.
alltså får jag säga emot mig själv lite när jag sa att spel och kultur var samma skit, och hålla med therese om att det är innehållet som är det viktiga. och så gillar jag nog egentligen när författare har hybris och tycker att de har nåt att säga.
Min uppfattning är att jantelagen är större i litteraturvärlden. Diskussionen kring deckarlitteratur har ingen motsvarighet i spelvärlden, exempelvis. Förmodligen för att spel föddes från popkulturens värld, där många mest jazzar runt och har trevligt.
Visst finns den överallt, men inte så mycket just bland spelen.
martin: jamenexakt. Jag förstår precis hur du menar. Både före och efter. Det handlar väl om att kunna gå i och ur distans när förnuftet kräver eller inte kräver det.
ja, det är ju svårare i kulturvärlden. Spel är jämförelsevis enkelt: ha kul, och gärna vinna. Vara skicklig, ta risker. Inom kulturen finns det nog mycket avund mot författare som säljer, eftersom de flesta inte gör det. Och när det gäller kvalitet, språkkänsla och form, eller vad som är viktigt eller inte, alltså innehållet, där finns det snobberi. om en författare säljer kan hn automatiskt bli betraktad som oseriös, det är finare att ha en smal publik. En som är svår måste ju ha något nytt och avancerat att komma med - eller? Nä, ofta är det rätt mycket kejsarens nya. kritikerna brukar sällan tala om vad de menar med litterär kvalitet. Artiklar om litteratur handlar inte alltid om böckerna, utan om annat.
Debatten om Myggor och tigrar var helsnurrig. Nästan ingenting i boken handlar om ankdammen, utan om Neapel. Författaren går fram till en mordplats, blir våldtagen av en mafioso, skriver om sin barndom och nämner bara i förbigående några fåfänga typer kulturvärlden. Klart att de måste kvacka för att överrösta att de inte är huvudpersoner.
Post a Comment