Ajviden och vampyrfilmen

"Tjenare John-Ajvide Lindqvist. Vad trevligt att ses. Nu ska här göras film."
"Javisst! Toppenkul. Vad blodigt det ska bli. Jag har alltid gillat monster. Ska vi köra mycket splatter eller?"
"Eh ... va?"
"Ja? När det blir blodsugardags och när han hänger upp folk i trädet och -"
"Vänta, ursäkta mig."
(bläddrar i manuset, kliar sig i huvudet. Fortsätter):
"Ja, haha, nu förstår jag. Du menar dom där bitarna. Ja vi får se hur vi gör med det. Vi har faktiskt saxat lite just där. Det här handlar om utanförskap, ser du. Mobbing, isolering, ensamhet i Sverige."
"Ja, visst, det är ju ett tema som finns där, men det är ju framför allt en -"
"LARS MOLIN!"
(tystnad. Ajviden skruvar på sig. vad sjutton?)
"Öh, Lars Molin?"
"Ja, jag ropar det ibland när jag tycker att vi börjar komma för långt från hans sätt att göra film."
"Gjorde han skräckisar?"
"Vad hette det?"
"Du vet, rysare? Skräckfilmer? Vampyrer, varulvar? Såna sköna grejer?"
"Ah, vampyrer. Du har visst någon sådan med i din grej här, va? Jag har hört talas om dom ... hmm ..."
(bläddrar i manuset igen, rycker i ögonlocken lite, hittar något)
"Ja just det! Du, vi strök lite här också. Tog bort en del blod. Tänder och sånt. Kändes liksom inte helt trovärdigt. Tyckte att det var väl inte viktigt. Vad har stora tänder med svensk ensamhet att göra? Såvida inte han är mobbad för att han har stora tänder, hahaha! Vänta förresten! Där har vi en vinkel. Gud vad bra. Jag fattar varför folk gillar den här boken. Det här manuset skriver sig själv."
"Men det handlar ju om vampyrer."
"Hmmm, vampyrer vampyrer ... då var vi där igen ja ..."
(trummar pennan mot hakan, tittar fundersamt på Ajviden)
"Ge mig en referens. Något att gå på här. Vad är en vampyr? Vad har det med svensk förort att göra? Förresten, vi har köpt in ett gäng diskbänkar här, vi tänkte ha en scen där mannen - brutalt och smutsigt, kanske har han sallad i mungipan och potatis står oäten på köksbordet - tar sin kvinna på diskbänken. Närbilder, svett, blekfeta kroppar och celluliter. Vad sägs?"
"Vad har det med min bok att göra?"
"Vilken bok? Jaså den boken. Ja ... referens, sa du?"
"Tja. Dracula? Vi kan ju börja där, du verkar inte direkt ha stenkoll på genren i övrigt."
"Ah, Dracula ..."
(lutar sig tillbaka, brett leende, dimmig blick)
"... Christopher Lee ... varför gjorde man inte fler filmer om Dracula efter honom?"
"Ja, det gjorde man ju då. Dracula är kanske lite mossig som vampyrmyt. Finns moderna tolkningar som tillför lite mer. Hur som helst, jag tänkte - massa blod. Splatter. Rädd som fan ska man bli. Kusligt, mörkt, den där scenen i källaren till exempel -"
"ROY ANDERSSON!"
"Va?"
"Jag brukar ropa det när det börjar bli väl konkret. Här jobbar vi abstrakt, ser du. Vad tycker du om gråfilter, förresten? Så att bilden ser riktigt daskig, jobbig och 70-tal ut. Allt och alla var ju fula på 70-talet och det vill vi bevara."
"Men för helvete. Jag har skrivit en skräckroman. Det här är en skräckroman. Utanförskap, ensamhet, socialrealism - javisst! Men det är en skräckroman. Fattar du? S K R Ä C K."
"Hmmm. Lustigt ..."
(bläddrar i massa papper)
" ... jag har massa recensioner här, ingen säger något om skräck. Vänta, här, så här skriver DN: 'Framför allt så fångar han samhällskroppen i sin mest svulstiga uppenbarelse, som en böld på vårt sociala samvete, en uppgörelse med den socialism som rådde då.' Bra grejer."
(Ajviden börjar mörkna)
"Här är mer: 'Den bottenlösa kärleken mellan det abstrakta och konkreta, mellan jaget och duet (duett, haha! festligt men också lysande!), mellan nuet och dået - det är ett litterärt sköte som vårdas och ansas ömt, som hanteras med pincettprecision och därmed också levererar en inte så lagom knivskarp egg av samhällskritik.' Jojo. Svenska Dagbladet. De gillar dig, kompis."
"Jag blir så -"
"Apapapapap! Här är mer: 'Prosan är som en vårflod, vild ibland och ohejdbar, emellanåt lugn och samlande inför nästa klimax. Jag tänker närmast på Zolas gruvstrejk, men är heller inte främmande för Balzacs svallande språkmantel eller varför inte - vågar jag säga det - Eyvind Johnsons böljande ordmagi?' Fina grejer, Ajviden."
(Avjiden har ansiktet i händerna)
"Nej, jag vet. Jättekul att alla gillar grejen. Men det är ju en skräck -"
Dörren slås upp! Ajvidens assistent stormar in. "John, du har vunnit ett pris igen! Ett skönt poesipris, prestigefyllt som fan! Hör här, motiveringen lyder: 'För att likt en rosenträdgård ha odlat taggar till knoppar, påtat i bokmyllan med ordsekatörens briljanta -"
"MEN FÖR HELVETE! JAG VILL INTE HA NÅGOT SATANS POESIPRIS! JAG VILL HA NÅGOT BLODPRIS! EN SPLATTER AWARD! EN ÄCKLIG SOM BARA FAN AWARD! EN TENTAKEL OF THE YEAR AWARD! KAN JAG FÅ EN SÅN ELLER? ANNARS KAN NI BARA LÄMNA MIG IFRED!"
"Ska jag säga att du tar emot priset då?"
"CLIVE BARKER!" skriker han och reser sig upp.
Filmkille och assistent tittar på varandra.
"Va? Vad menar du?"
Men Ajviden går därifrån och säger inget mer.