Gud ringer fel

Gud har ringt ner till Jorden, han vill ha tag på vad modevärlden är enig om är kanske världens svalaste och hippaste snubbe, och nu ringer det i andra änden.

"Satan vad spännande", säger Gud. "Nu ringer det här."
Det ringer.
"Oj oj oj. Jag kan knappt hålla mig. Nu ska han få, den där pannbensförfattaren."
Det ringer och ringer.
"Vilken sekund som helst nu. En riktig omgång kommer det bli. Som Noas syndaflod eller Moses straff över Egypten."
Beep beep. Ringer ringer ringer.
"Snart så", fnissar Gud och lägger handen över luren så att den där svale snubben inte ska höra att det är Gud som busar, om han råkar svara just då. "Hihi, vad galet det här ska bli."
Så svarar någon i andra änden. En gammal, knarrig röst. Det är Asta från Danmark, hon har korvkalas och har dukat upp över fyrtio korvar på sitt bord, de dansar och plojar och sprutar senap och ketchup överallt och lite rostad lök på den, ty så äter man korven i Danmark.

"Jae den aer Asta?" säger hon. "Hvor aer den?"
Gud blir kallsvettig. "Men detta är ju inte Andy", viskar han. "Jag har ringt fel."
"Den aer daer?" säger Asta.
"Vad gör jag nu, vad gör jag nu?" viskar Gud i panik.
"Aer du den lille gammelbusringer?" säger Asta då.
Varpå Gud får panik, tjuter högt, slungar en blixt ner mot Jorden som träffar Asta i huvudet. Hon blir till aska på en sekund och kvar är endast en blöt fläck.

Korvarna står stumma och tittar på platsen där Asta en gång stod. Så säger huvudkorven: "Vi jazzar vidare gubbar. Korven har mycket kvar att ge och det är vad den gamle Asta hade velat. the Korv must go on."
"Du talar sanning, kung Korv", säger de andra korvarna och jazzar snabbt in i andra andningen.