Hunden får ett ben

Ytterligare en stund senare så började schäfern hasa över golvet likt en odöd törstande efter kött. Han spärrade upp käkarna, jag stirrade ner i odjurets gap, och han slog igen kring mitt smalben. Sedan började han att tugga.
"Ursäkta", sa jag medan hunden åt på mitt ben. "Din hund äter på mig."
Damen skrattade och viftade med handen. "Lucifer Damien Baal!" sa hon. "Så får du väl ändå inte göra mot den snälla fabron. Hahaha, vad söt han är, tycker ni inte?" Hon växlade till babyspråk och lutade sig fram mot Kerberos själv. "Ja det är du, ja det är du. Vem är en snäll ponke? VEEEEM är en snäll ponke? Ja det är du, ja det är du. Ge matte en puss, ja ge matte en puss nu da!"
Hunden vrålade och högg efter henne, blod kring tänderna. Hon skrattade igen och klappade honom på huvudet skickligt undvikande hans salivdroppande gaddar.
"Ja", sa hon. "Lucifer vill bara leka lite med dig. Det unnar du väl honom?"
"Kopplar du aldrig din hund?"
Hennes blick smalnade. "Nej. Varför skulle jag göra det?"
"Ja, han äter ju på människor, till att börja med."
"Du din djävel. Du är en sån som tycker att alla hundar ska ha munkorg, att dom ska gå kopplade och att dom borde spärras in så fort dom tuggar av ett finger på ett barn."
Jag tänkte svara på det. Men insåg att kvinnan var matte till Satan reinkarnerad, och därför valde jag i stället att hålla tyst.