Korken

För inte så länge sedan så fick Hanna och jag en konstig sak gjord i zink. Den såg snygg ut, den var ganska liten och cylinderformad. Den hade en känsla av exklusivitet över sig.
De som gett oss presenten, satt i soffan och tittade spänt medan vi vände och vred på föremålet och sa "Oooh" och "Aaah" och "Vad snygg".

Den hade ett hål på undersidan. Den hade en stor knapp på översidan, som verkade frigöra föremålet från något som det skulle sättas fast på. Hanna kliade sig i huvudet och såg förvirrad ut. Jag rynkade pannan i djupa veck. Vi förstod inte.
Till slut fick vi fråga: "Vad är detta?"
"Det är en vinkork!" sa de.
"En ... vinkork?"
"Javisst. Som man sätter på flaskan när man vill spara vinet till nästa dag."
Jag och Hanna tittade på varandra. Vi fattade inte.
"Hur menar du ... spara vinet?"
"Spara flaskan då eller?" föreslog Hanna. "Typ om man vill leka Snurra flaskan?"
"Nej nej. Om man öppnar en flaska vin, och inte dricker upp allt, så kan man spara det man inte dricker upp, så att man kan dricka det en annan dag."
Hanna nickade, "Aaah", men jag såg att hon inte fattade någonting. Hon låtsades bara. Jag drog handen genom håret. "Alltså, du menar ... man öppnar en flaska för att lufta vinet då eller? Som i före maten eller så? Och då har man den här korken för att ... eller ..."
"Nej. Man öppnar, dricker ett glas och sparar resten."
"Ett glas?" ropade Hanna, högre än vad hon förmodligen tänkt.
"Ja, eller två. Men inte hela flaskan i alla fall."

Jag gnuggade fingrarna mot näsbenet. "Vänta nu. Vänta. Jag tror jag hajar. Jag tror jag är med. Man öppnar. Häller upp lite. Och så dricker man mer senare. Kanske efter maten."
Jag kände mig nöjd. Så måste det vara. Som ett dessertvin, man tar en gotta efter -
"Nej. Om man vill spara till långt senare. Kanske till nästa vecka rentav."
"Nästa vecka?" ropade Hanna igen.
Jag tog upp föremålet, roterade det ett par varv. Sedan satte jag det på huvudet. Det såg ut som en liten plommonhatt. Jag sköt ut underkäken och sa: "Nu är jag Halvan. Från Helan och Halvan, alltså. Kul va! Hahaha! Vilken rolig sak vi har fått. Tack så mycket."
Hanna skrattade. Men de andra två, de såg inte så roade ut. Jag tog av mig föremålet igen och ställde det på bordet. "Vad fin den är."
Hanna nickade. "Ja, tack. Den är jättefin. För att ... hur var det nu ..."
"Spara vin", viskade jag."
"Ja just det, om man sparar vin. Hahaha. Ja, det gör man ju. Alltid. Vi sparar ju vin hela tiden, eller hur Andreas?"
"Skoja inte. Vi har en hel vinkällare i källaren. Vi gör inget annat än sparar vin."
De log. Strax därefter gick dem.

Efteråt, så satt vi i soffan och tittade på föremålet på bordet.
"Fattar du någonting?" frågade jag.
"Jag fattar ingenting", sa Hanna.
"Vad var det man skulle spara?"
"Tja ... vinet?"
"Nej men allvarligt."
"Jag vet inte."
Jag ryckte på axlarna. Hon skakade på huvudet.
"En öl på den?"
"Javisst, vad gott. Ta fram lite nötter också. Och choklad, har vi någon choklad kvar?"
"Jag gör popcorn."