Vad vet Gud?

Gud har just läst min blogg, förrförra inlägget, och han reagerar på slutet av meningen som säger: "... gud vet vad."

Han blir förbryllad. "Vad är det jag ska veta nu?" Han kliar sig i huvudet. "Vad vet jag? Jag vet inte vad. Vet jag vad? Vadå jag, veta?"
Han reser sig upp och börjar lunka fram och tillbaka. "Exakt vad ska jag veta? Åh, jag ska då visst veta allting!"
Han gör en grimas och säger med härmaperöst: "Vet inte du så vet inte jag, ja jag vet då inte."
Han höjer armarna och går snabbare. "Vad vet jag vad vet jag vad vet jag!"
Han snor runt. "Ja, allt jag säger är detta: inte vet jag! Ja jag vet då inte. Det är i alla fall inte jag som vet. Är det något jag vet, så är det att jag inte vet. Att jag vet, alltså. Och det är något som jag vet."
Han höjer blicken mot himlen och ropar uppgivet: "Ja men hur ska jag kunna veta det? Det var väl inte så lätt att veta?"
Han skriker rakt ut i luften: "Men det kan väl inte jag veta? Om ingen har sagt det till mig, hur ska jag kunna veta det då?"
Sedan sätter han sig ner och suckar. "Ja jag vet bara inte. Jag vet liksom inte alls."

Han tar fram sin nya sköna Sony Ericsson S500i, slår numret till en riktigt sval snubbe nere på Jorden och väntar på att signalerna ska gå fram.