Andy intervjuar Nobelpristagare #2: Selma Lagerlöf

I min av Svenska Akademien beställda intervjuserie med Nobelpristagare, har det nu blivit dags för Selma Lagerlöf. Det ser jag verkligen fram emot, denna enorma kvinna är onekligen en stor del av vårt litterära arv.

Faktum är att hon är jättelik. Hennes vida kappa och mutantliknande hatt drar tankarna till ingenjör Andrés varmluftsballong. Hennes luftfordonsliknande kvaliteter går inte att förneka. Hon är en spärrballong till Nobelpristagare. Hennes gigantiska lekamen faller som en solförmörkelse över Skåne, och under hatten döljer sig ett hår så bundet och tyglat, så att släppa det loss vore att öppna Pandoras ask.
Personalen har varnat mig, hon får inte ta av hatten, vad som än händer. "Då kommer Henning", säger de. "Då blir det jobbigt."

Vi börjar vårt samtal.
"God morgon, fröken Lagerlöf."
"VA?"
"Jo jag sa, god morgon frök -"
"DU VET ATT JAG HÖR SÅ DJÄVLA DÅLIGT, ANDY. HÄR UPPE ÄR DET SÅ TUNN LUFT SÅ MAN HÖR KNAPPT ETT SKIT."
"Jaha. Ja, okej, jag skulle ändå vilja -"
"NEJ DET HÄR GÅR INTE, JAG HÖR ABSOLUT INGENTING. HAR DU ETT TUGGUMMI DU KAN SLÄNGA TILL MIG? JAG SER JU ATT DU HAR, KASTA HIT NU, SÅ HÄR KOMMER VI INGEN VART."
"Jag har faktiskt inget på mig. Jag kanske kan tala högre."
"JA MEN SLÄNG HIT TUGGUMMIT DÅ! JAG FÖRSTÅR INTE VARFÖR DU SKA KRÅNGLA SÅ HÄR. HIT MED DET NU BARA. SESÅ. HIT!"

Jag suckar och lutar hakan i handen. Det här kommer inte bli lätt.