Att bryta en relation

Jag satt på ett café och skrev, så som jag brukar göra. Vid bordet intill satt en tjej och en kille som just hade träffats, nervositeten av en tidig relation hängde i luften.
Han skrattade fånigt, hade sallad i tänderna, spillde kaffe över bordet, skakade på benen hela tiden, välte omkull en blomvas, trampade på en hunds svans, blev biten och började gråta. Tjejen såg mäkta besvärad ut men förde ändå artig konversation med honom.

Till slut orkade jag inte mer. Jag reste mig upp och sa: "Du, det här verkar inte gå något vidare. Ska vi säga att vi bryter här, du går till ditt och tjejen går till sitt och så slutar ni bara träffas? Okej?"
De satt tysta och tittade på mig.
"Är vi överens?" frågade jag.
Inget svar.
"Uttrycker jag mig oklart? Har ni frågor på detta?"
Då började han svamla men jag la en hand på hans axel. "Nej, inte du. Jag vände mig till tjejen. Har du några frågor?"
"Inga frågor", sa hon.
Han fortsatte sluddra men jag sa: "Ursäkta, du har något i tänderna. Jaha, det är visst töntsnack. Gå hem och ta bort det så kanske det ordnar sig."
Efter att han hade gått, så satt tjejen kvar en stund och drack kaffe. Hon log och tittade ut genom fönstret där tunn snö föll över torgen och folk drack varm choklad.