Julepolisen rycker ut

Min granne Sune-Lars, som ju juleskändar som om det inte fanns någon morgondag, löser korsord i godan ro. Hans katt spinner framför brasan, radion spelar Kjell Lönnå. Det luktar glögg och pepparkaka.
Märk väl, mina vänner - det är fortfarande november. Hur kan ha med?
Men jag har ringt julepolisen, snart är han mer rökt än den proverbiala julelaxen.

Utanför har de svarta piketbilarna svängt upp och placerat sig. Tysta som ninjor så har poliser i svart uniform, med plexiglasvisir och kravallsköldar, smygit ut. De gör tecken med händerna, kusten är klar, de rör sig i formation runt Sune-Lars trappuppgång. Patrulledaren tar till orda:
”Målet är på plats. Jag upprepar, målet är på plats. Han äter pepparkakor. Han har tänt sina adventsljus. Han har julestjärnor i fönstret. Han har glöggen på värmning.”
”Vilket svin”, mumlar någon vars röst spricker i radion.
”Johansson! Jag behöver dig här och nu! Kan du hålla fokus? Om inte, så är du avstängd från operationen med omedelbar verkan!”
Johansson, som varit kaptenens skyddsling och stolthet sedan länge, svarar: ”Jag är med dig kapten!”
”Bra! Jag vet vad ni tänker. Vårt mål är är ett as. Han är vad som bor under leran i botten av skiten längst ner i dyngträsket. Men vi har ett uppdrag och vid allt som är heligt, vi ska slutföra det som de soldater vi är. Är ni med mig?”
Alla svarar Affirmative.
”Då tar vi den jäveln”, säger kapten och ger tecken för anfall.