Proust och grandonkeln
I ett försök att bilda mig och läsa riktig litteratur, så har jag gett mig på Proust - På spaning efter den tid som flytt. Det är fina grejer det, sju mustiga volymer fulla av fransk sekelromantik. Efter att jag läst dessa sju böcker, räknar jag med att vara ungefär tio poäng smartare.
Någonstans på sidan tre når jag meningen "Min största skräck var att min grandonkel skulle rycka mig i lockarna."
Här någonstans känner jag att bokens relevans börjar svikta.
Vad vill Proust säga mig här? Vilken namnlös fasa vill han måla upp med detta scenario? Var någonstans finns den bottenlösa skräck som gör detta till det värsta man kan tänka sig?
Jag har ingen grandonkel. Jag vet inte vad en sådan är och vad hans uppgift skulle vara om jag hade en. Om det vore att rycka mig just i lockarna, så har jag ändå svårt att se att det skulle vara min största skräck.
Att bli tillplattad av en ångvält, bli biten i skrevet av en fradgande kungspudel eller somna bredvid en kelsugen Jan Guillou, är alla saker som ter sig mer skrämmande än att bli ryckt i lockarna av min grandonkel.
Eller?
15 kommentarer:
hahahaha rycka i lockarna av en grandonkel hahahaha
Definierades det att det var lockarna på huvudet? ;-)
detta skulle jag med vilja veta, man kan vara lockig både här och där som ni alla vet.
det kan var som Calle säger - måhända är allt bara en omskrivning. Eller så är det helt enkelt korrekt. Kanske har man inte upplevt riktig fasa förrän hot om lockryckning av grandonkel föreligger? Vad vet vi? De flesta har ju inte någon möjlighet att prova på. Väl?
Grandonkel låter faktiskt otäckt. Och svårt att skriva.
jag håller med torgnysdotter. jag vet inte vad en grandonkel är och det låter skitäckligt. mitt hår är lockigt och om något jag inte vet vad det är rycker mig i lockarna så skulle jag få panik. jag ryser nu.
En grandonkel är samma sak som en farbror tror jag, fast längre bort. Kanske som en kusins farbror, eller så är det den äldste av farbröderna. Kanske är det din farfars bror, då blir det ju farbror fast en generation äldre. Jag kan faktiskt tänka mig att en sådan rycker i lockarna, det låter som något en sådan gammal gubbe kan tycka är roligt.
det låter fruktansvärt att ha en grandonkel. stor fet gubbe som luktar kål och skrattar med gula tänder.
Kan någon ta reda på vad en grandonkel är?
Jämför vi med norskan är det mycket riktigt farfars bror. Med tanke på att min farfar dog innan jag föddes och hans bröder också ansluter jag mig till skaran som skulle få panik om min grandonkel kom och försökte lugga mig i lockarna.
Lösningen ligger, som vanligt, i Eskimåernas mystiska men vänliga värld:
http://en.wikipedia.org/wiki/Eskimo_kinship
Ta en extra titta på Kinship chart.
Tyvärr tar spåret slut där eftersom eskimåer vanligtvis inte har lockar. Kanske kommer vi aldrig få reda på sanningen.
Erika och Magnus tack så mycket. Nu känns det bättre. Skrämmande men bättre.
bara ordet onkel luktar gammalt. den här boken tänker jag inte läsa.
Jag tror det hela är en felöversättning. "Lockarna" ska förmodligen vara "locken". Alltså kan man tänka sig att huvudpersonen jobbar i kök eller kastrullfabrik, där hans lustige grandonkel ibland smyger in och rycker i hans kastrullock. Detta gör förstås att de andra anställda i köket retar honom och att det dessutom stör hans arbetstakt.
ex: "Åh nej, nu kom min grandonkel och ryckte bort kastrullocket, nu måste jag springa ikapp honom medan maten bränner vid!"
ex2: "Titta, nu kom hans skojfriske grandonkel och ryckte tag i kastrullocket igen. Titta så han lider över sin förlägenhet. Vi misshandlar honom efter arbetstid."
Hahaha den här sista tror jag på, i synnerhet misshandeln. Det kompletterar bildens trovärdighet.
Det kan ju också vara så att det var Grand-onkel Tom som först ryckte i lockana och sen förråde honom.
Post a Comment