Hanna läser
Just nu sitter Hanna i vår svarta fåtölj och läser de fyrtio första sidorna till nästa bok. Hon dricker grönt te, en vars namn inte översätts till svenska eller engelska. På stereon spelas Madeleine Peyroux, Weary Blues. Katterna halvslumrar och jag sitter i arbetsrummet och redigerar de nästföljande sidorna, som Hanna ska få när hon läst de fyrtio första.
Snart går hon och lägger sig. Jag kommer sitta vid mitt vita bord till långt in på natten, med bara en lampa tänd över bunten papper, musiken spelande på volym så låg att jag mer förnimmer den snarare än faktiskt hör den.
Ibland är det så här det är att skriva. Ibland.
2 kommentarer:
älskling,
Detta var bra, mycket bra. Vad fint att vi kan kommunicera via bloggen, då du sitter isolerad i arbetsrummet. Är detta det som heter framtiden?
Puss Hanna
Ja Hanna, detta är framtiden. Men du har inte Twitter än så vår kommunikation brister emellanåt, men inte så ofta. Facebook, MSN och annat sådant gött fångar ju upp det mesta som behövs sägas.
Post a Comment