En underbar dag

Storstan. Rusning. Massor av människor, trängsel, sura miner. Alla svettas, är röda i ansiktet och knuffas. Det är slask på marken och himlen är grå. Luften är kvav och full av sot.

Jag bär på en papperspåse från Lagerhaus, full av fina grejer som jag köpt till min fina Hanna. Allt jag vill är att sätta mig på bussen, blunda och åka hem.

Papperspåsen brister. Allt rinner ut, blir smutsigt, blött och omkringsparkat av jäktade människor. Och då tänker jag:
”Fasen vad fint. Jag gillar när detta händer. Min enda invändning är att det inte händer oftare. Men nu har det hänt och för det är jag glad – nej, tacksam! En gång i veckan borde man få sig en dos av det här göttiga, minst. Helst två. Tre vore perfekt men det är väl för bra för att vara sant. Det är gott att påsarna inte är fullt pålitliga, det gör shoppandet mer spännande. Allt kan hända, inget är omöjligt, här finns bara tillfällen och inga hinder. Jag letar gärna efter alla de föremål som sparkats runt också, och jag tackar de som inte stannar utan trampar på sakerna och knuffar mig ur balans när jag försöker samla upp dem. De är alla fina människor och har alla en plats i himlen, om en sådan skulle finnas.”