Katterna vidare

Men ibland, när inte Hanna är hemma, kommer Esther gående mot mig. Hon rör sig så diskret att man knappt hör henne och ställer sig vid fåtöljen, där jag sitter och läser.

Med ett ljudlöst hopp studsar hon upp i mitt knä. Trampar några gånger, spinner och lägger sig till rätta. Med nästan vädjande blick, höjer hon på huvudet och jag kliar henne under hakan, kring öronen och stryker henne över ryggen. Efter en stund blundar hon och somnar.