Elefantninjan på stan

Försök själva då om det är så jävla enkelt.


Jag mötte elefanten på stan ett tag senare.

Vi såg varandra på avstånd, han smet bakom ett träd, tittade fram med kisande blick och gjorda några sköna ninjamoves i luften. Sedan skrattade han. "Ah, jag bara skoja lite Andy vet du. Var inte rädd, haha."
"Ja du är rolig du. Hur är läget då? Hur går det med ninjakarriären?"
"Hahaha gick du på den? Harrejävlar Andy, du är inte smart du. Jag, ninja? Sluta nu. Jag är ju en elefant, det går ju inte."
"Nej det går ju inte. Gud vad dumt, hur kunde jag gå på det."
Och så fortsatte vi skratta båda två, men plötsligt blev elefanten tyst, ryckte tag i min krage och drog mig riktigt nära. Han stirrade mig i ögonen, gravallvarlig nu. "Nu håller du käften", sa han.
"Okej", sa jag.
Sedan släppte han mig, rättade till min krage och gick därifrån. Jag såg efter honom, han kom till en tvärgata, såg sig om och försökte smyga in när ingen såg, men välte tre bilar i processen och rev ner ett par lyktstolpar, drog igång en vattenpost och ramlade genom rutan på en panoramarestaurang.