Nautiska manövrar mot sötvattenskonkurrenten

Kajutan gungar. Det knarrar i skrovet. Besättningen är orolig, kanske vankas det myteri. Men jag har rättat till kaptensmössan och tänt en ny pipa, och går med träben över däck för att tala till mannarna.

"Vänner sjöbusar!"
(aaar, alla skramlar och brummar belåtet, visst är vi sjöbusar ändå)
"Nu har de gjort det igen!
(AAAR, sicka fähundar de är)
"De har släppt ett nytt spel! Trots att vi sagt åt dem att de ska få smaka bredsida, att de ska bordas och plundras, att de ska dingla från rånocken om de seglar in på våra vatten, så har de släppt ett nytt spel!"
(aaar, kapten talar sanning, vilka sötvattensamatörer de är)
"Så nu ska vi segla vår skonare till deras fartyg och skjuta dem i sank!"
Men då blir det tyst. Mannarna skruvar på sig.
"Kapten?" säger någon.
"Ja? Tala, matros! Var inte rädd!"
"De ligger ju mitt i Brunnsparken. Bland alla bussar och spårvagnar. I Nordstan, liksom. Mitt i stan."
"Javisst!" ropar jag. "Men det går ju en kanal genom Brunnsparken! Och på den ska vi sätta segel och sedan beskjuta dem från vattnet med en kanonsalva utan dess like. Eftersom deras kontor dessutom ligger typ fem meter från kanalen så kan vi inte missa."
"Hurra!" ropar alla, skramlar med sina sablar och dansar med papegojorna. Kapten har en plan och den kan inte misslyckas.