Kråkorna på gång

Kråkorna har flyttat ut ur min näsa, men nästa morgon hör jag ändå tissel och tassel. De är tillbaka, de lurigfaxarna.

Jag försöker lyssna noga men de talar tyst.
"Akta så han inte hör", viskas det från min näsa. "Dämpa dig nu Kråke", mumlar en annan, "du för alltid sånt jävla väsen."
Någon ramlar inne på Näsgången2 (min vänstra näsborre) och välter omkull ett vitrinskåp. Glas och tallrikar åker i golvet, "Jamen det var ju lysande", muttrar en kråka irriterat, "nästa gång kan du väl dra med dig hela köket när du försöker smyga."
"Förlåt", viskar en annan kråka, "det var inte meningen."
"Jaja. Håll käften nu bara så Andy inte hör oss."
Sedan hör jag bara en telefonsignal och förstulet viskande. Kråkjävlar. Vad håller de på med? Det är ju min näsa, måste de bråka så här?