Polisen och kråkan

Så ringer det på dörren och där utanför står polisen.
"Hejsan", säger konstapeln. "Är det du som är Andreas Roman?"
"Ja."
"Innehavare av den här näsan?" Han visar ett foto på min väldiga kran.
"Ja, det ser ut som min näsa."
"Bra. Då vill jag att du håller käften, ställer dig med händerna mot väggen och särar på benen."
"Va?"
"Vi har fått larm om hemfridsbrott mot kråka här, och du är jävligt misstänkt som fan."
"Men jag förstår inte - "
"Uttrycker jag mig oklart? Sa jag inte att du skulle hålla käften?"

Jag får snällt lyda helt enkelt. Polisen handfänglsar mig och pressar mitt ansikte mot väggen. "Det är svin som du", väser han i mitt öra, "som får mig att må illa."
"Men jag har bara snytit mig lite, så farligt kan det väl -"
"Vad sa jag just?"
"Att jag skulle hålla käften."
"Just det", säger han och ger mig batongslag i njuren.