Vi har avhandlat det här ämnet förut, alldeles nyligen faktiskt, men det tål att avhandlas igen. Ibland får jag brev från er läsare där ni frågar om jag är som Marcus i Vigilante, om man ska vara rädd för mig, som en brevbärare uttryckte det för inte så länge sedan. Han ringde på och sa ”Är det inte du som har skrivit den där Vigilante?”
”Jo, det stämmer”, sa jag.
”Jag har just läst den, jag tyckte den var skitbra.”
”Tackar.”
”Behöver man vara rädd för dig eller?”
”Nädå.”
”Fan vad gött.”
”Ja.”
(paus)
Så säger jag: ”Fucka inte till posten bara.”
”Hahahhahahahahaha”, skrattar brevbäraren.
Det rycker lite i hans ena öga när han fortsätter uppför trappan till nästa lägenhet.

I dag köpte jag en skitfin olivolja. Svindyr var den och den smakar gudomligt.

Nu poppar jag popcorn i den.

Hanna säger att det är lite som att kasta pärlor till svinen.

Men det måste väl bero helt på hur man ser på popcorn?

En vän till mig har lagt upp några bilder från våra tidigare år, när vi spenderade varje sommar på Tjörn. Det var en besynnerlig men självklar tradition. När skolorna stängde så rullade vi från olika håll i landet ut till Tjörn. Alla anlände under samma vecka. Man gick över bergen och längs med de små vägarna, från hus till hus, för att se vilka som hade kommit och vilka som fortfarande var på väg. "Är Richard hemma? Har Niklas kommit än? När kommer Henrik? Kommer Niklas i morgon? Har Mattias och Marcus kommit? Är Terese hemma? När kommer Linda? Är Anna där?"

Det var som en slags sammankomst,en självklar ritual där om någon av oss var sen, jobbade eller kanske rentav var ute och reste, så blev det också en besvikelse. "Är inte Henrik med?" eller "Ska Niklas jobba i två veckor?" Det rubbade balansen. Och när den saknade länken anlände, så blev alla alltid väldigt glada.

Vi åkte mycket båt, ut till öarna där vi letade efter klippor att bada från. Vi grillade på kvällarna, eller åkte vattenskidor eller tog långa promenader. Om det regnade så spelade vi kort eller såg på film. Ibland gick det en bra film i Skärmhamn eller Stenungsund, då fick vi skjuts av våra föräldrar när vi var för små för körkort och sedan tog vi bilarna själva.

Men mest av allt satt vi i ett dike och pratade och undrade vad vi skulle hitta på härnäst. Fastän vi visste att sitta i ett dike och prata en ljummen sommarkväll, är något av det bästa man kan göra.

Nu har jag käkat surströmming. Och för mig är det ett bevis på människans fantastiska förmåga att ständigt hitta nya sätt att göra saker och ting på. Hur fasen upptäckte man att majs kan bli popcorn? Hur kommer man på att kaffebönor kan bli drickbart kaffe? Och hur i hela fridens namn kan man tänka sig att något som någon glömde bort i äckligt vatten så att det luktar avlopp, faktiskt kan ätas?

Huruvida det kan ätas eller inte, är förstås öppet för diskussion. Nu är det gjort i alla fall och jag skulle vilja träffa killen eller tjejen som kom hela grejen och fråga: "Hur tänkte du här?"

Svensken vaknar.

JÄVLAR DET ÄR SOL FAN UPP MED DIG FORT NU FÖR HELVETE VI MÅSTE ÅKA TILL HAVET PACKA DEN JÄVLA KORGEN DÅ VAR ÄR DEN SATANS FILTEN HAR DU BADKLÄDERNA MED DIG SOLKRÄM OCKSÅ RING ALLA FÖRRESTEN TANKA BILEN OCKSÅ PARKERA DÄR SPRING NER BADA NU DÅ VI MÅSTE UTESERVERING GRILLA PÅ DEN I GRÄSET OJ GLÖMDE SLOTTSKOGEN HELVETE OCKSÅ

Svensken somnar.

Trött, med samma magsår som innan semestern.

Ibland är en mulen himmel en välsignelse.

Här är jag och Johan Theorin på Öland.

Fan vet vad vi kokar ihop.

Det kan ni fundera på.

Kanske är det inget större än att jag och Hanna ska få smaka på kroppkakor.

Men det är väl stort, om man aldrig gjort det förr och en god vän bjuder in?