Julhelgen är lömsk.

Den är precis så lång så att man tror att man hinner göra massa saker, men precis så kort så att man inte hinner med nästan några av de saker man ville göra.

Runt omkring mig så hör jag konversationer som alla bygger på vad man inte hann med. Vilka man inte träffade, vilka besök som inte gjordes, vilka vänner man försakade. Hur en del panikplanerar inför de sista dagarna, så att de hinner bocka av de relationer de vill undvika att såra.

Men ditt dåliga samvete påminner dig om vilka som egentligen är viktiga, genom att du ändå tvingas prioritera när du inser att du inte hade så mycket tid på dig som du trodde. “Vart tog helgen vägen?” frågar någon. “Vi hann ju inte ses!”

Du har rätt att inte bry dig. Faktum är att det är din förbannade skyldighet mot dig själv. Men det betyder inte att ditt dåliga samvete låter dig komma undan med det.