CK = CB

Det ringer och jag svarar.
"Andreas."
"CK här."
"CK?"
"Ja? Du, jag tänkte, jag behöver din hjälp med en ny parfym här ..."
"Clark Kent? Clark Kable? Claes Kohlsson? Cevin Karlsson?"
"Nej, Calvin Klein. Det vet du väl. Skit i det nu, angående parfymen ..."
"Varför säger du CK?"
"Vad menar du?"
"Vadå CK? Du heter väl Calvin Klein?"
"Ja, jo, men jag är ju ett märke. Man säger ju CK. Alltså, angående parfymen ..."
"Men kallar du dig för CK hemma också då eller? Åh, nu ska CK laga mat, CK ska pussa sina barn god natt, hej CK tänkte hyra film vill ni vara med?"
"Men det är ju en annan sak."
"Hallå ska ni med CK på stan, vänta vänta CK ska klippa gräset, oj nu går CK på promenad, CK rastar sin strävhårigatax, oj oj gå inte på dass nu CK har varit där och han har verkligen levererat."
"Varför ska du alltid tramsa?"
"Ska du säga. CK."
"Vill du hjälpa mig eller inte? Jag kan inte fixa den här nya parfymen utan dig."
"Nu gör vi så här, CK. Vi lägger på. Du ringer upp mig igen. Och då ska du presentera dig som Calle Balle."
"Du är så jävla barnslig, vet du det?"
"Vill du har parfymhjälp, CK, så gör du som jag säger."
"Jag tänker inte ringa upp dig och säga att jag heter Calle Balle."
"Då blir det ingen parfym."

En stund senare. Telefonen ringer.
"Andreas."
Tyst i andra änden en stund. "Ja, hej."
"Hej hej. Vem är det?"
"Ja, det är ..."
"Ja?"
"Alltså ..."
"Ja?"
Suck. "Det är Calle Balle."
"Nej men tjenare CB! Vad kan jag göra för dig?"