Vad gör korven nu för tiden?
Jag möter korven på gatan. Alla tre, alltså. De är ganska uppätna och smaklösa, de ser ledsna ut.
"Mina små korvar", säger jag. "Hur mår ni nu för tiden?"
"Det skiter väl du i."
"Vad gör ni nu för tiden?"
"Inget."
"Varför hör ni aldrig av er?"
"Varför skulle vi höra av oss till en idiot?"
"Det var alldeles för länge sedan vi sågs."
"Inte vad oss anbelangar, din jävla hobbysalami."
"Bor ni kvar i samma tvåa?"
"Vi har aldrig bott i en tvåa, vi bor i en charkdisk nu tack så jävla mycket."
"Vad jobbar ni med?"
"VI ÄR KONSULTER PÅ CAP GEMINI, VAD FAN TROR DU? VI ÄR KORVAR, OKEJ? VAD BRUKAR KORVAR GÖRA? DITT SABLA PANTADE EKOLLON!"
"Ni ska veta att jag saknar er."
"Det tror jag knappast din pellejönstönt."
"Det finns stunder som alltid lever kvar."
"Nu går vi. Okej? Du är inte klok någonstans. Hej då idiotAndy."
"Vänta, jag har en annan också! Vi kan ta det från början, ni kommer gående runt hörnet och så ses vi och låtsas att vi inte träffats, vi blir häpna och glada och så säger jag: Sommartider hej hej sommartider! Ge mig ditt korvspad, ge mig din snodd."
"Hej då."
"Eller den här då, den här då: Booorn in the charkuteridisk, I was boooorn in the charkuteridisk."
6 kommentarer:
Du är sjuk mannen, verkligen sjuk.
Först teve, sedan Mörkrädd, nu det här. Sjuk är inte ordet, personlighetsvrickad är grejen.
JAG KAN HÖRA lEDIN SKRÅLA
Men roligt är det. :)
ibland måste jag säga att jag inte fattar den här bloggen jag gör det bara inte.
men ändå kommer jag tillbaka, så nåt är det väl.
Som barn hade jag en andra hälft som också hette Karin. Vi pratade ofta och mycket i telefon med varandra, som tonåringar gör.
När jag och min vän hade pratat i flera timmar brukade vi börja ljuga för varandra för att det inte fanns mer sanning att säga. Det var oftast då det blev riktigt trevligt.
Post a Comment