Hanna och kaviaren
För det mesta är tramset ni läser på den här bloggen, fiktion i en eller annan form. Alltid med ett spår av sanning, förstås, fött från en situation eller en tanke som var på riktigt.
Men ibland överträffar verkligheten till och med min dikt. En sådan verklighet tillhör min fina Hanna och hennes hanterande av kaviar.
Jag hatar kaviar på tub. Kaviar som rom är okej, det kan till och med vara gott i rätt lägen, men kaviar på tub är en jävla styggelse. Skit samma vilken sort. Kaviaren breder ut sig i sin äckliga slingrande form på en knäckemacka, folk äter eländet och luktar sedan rutten tång från ett förorenat utlopp som rinner från Göran Perssons enorma ända.
Detta äter folk. Detta äter Hanna. Jag hatar det. Och det vet hon.
"Andreas, ta en bit kaviar nu. Var inte så sjåpig, du gillar det förmodligen."
"Nej, jag hatar skiten och det vet du."
"Vad du är löjlig. Seså, prova nu."
"Ta bort den där kaviarjäveln. Vifta inte med den, någon kan bli skadad."
"Åh vad fånig du är. Smaka nu då. Om du smakar, så lovar jag att inte tjata mer."
"Men jag har ju smakat! Vi har varit ihop i tio år. Du vet att jag hatar skiten."
"Du har inte smakat den här."
"Det är samma skit som du alltid klubbar ihjäl och släpar hem."
"Jajadå. Oj kolla där förresten, där går ju Jean-Michel Jarre."
Oj, jag tittar dit hon pekar, det är inte varje dag man ser honom. "Var? Var är han? Jag ser honom inte? Åh, nu har jag säkert missat honom. Fanken också. Är han där? Jag ser inte. Åh vad trött jag blir."
Jag tar en tugga från min macka.
OCH TILL MIN FASA SPRIDER SIG SMAKEN AV RUTTET LIK, GAMMALT FISKSLEM, ÄCKELMANET, SNABBT I MUNNEN. MINA ÖGON TRYCKS UR SINA HÅLOR, HALSEN STRAMAR ÅT, DET ÄR SKRÄCKENS ANSIKTE NI SER MINA VÄNNER.
På undersidan av min macka, har Hanna kletat in kaviar. Detta när hon Jean-Michel Jarre-fintade mig. Och nu har jag gått i fällan. Kaviaren mal runt i min mun, drar mig neråt, det snurrar och allt blir svart, Hanna skrattar och säger något om att så farligt var det väl ändå inte. Sedan minns jag inget mer.
9 kommentarer:
Kaviar är ta mig faen djäfvulens påfund. Sjukt elak uppfinning som torde bannlysas för evigt från denna jord.
Stå på dig Andreas! Kampen är vår!
Mike
Vi tycker inte att det är riktigit rättvist att du nämner oss i samma mening som ruttet lik och gammalt fiskslem. Vi trodde vi hade rett ut detta!
... Och ÄCKELMANET dessuom. Du säger det inte bara. Du ropar det. ÄCKELMANET?
Vi är besvikna på dig, Andy!
Det skall vara EJDERNS kaviar...
Det är fina saker.
Jag betraktar min kamp som en mor som ger ett barn smakportioner,
Nu skall jag gå och se om Andreas vill smaka frivilligt. Annars kanske jag ger honom ett smakprov via hans ölflaska.
Ha en fin midsommar!
Öronmaneterna - lägg av. Ni vet era oförrätter, mot mig och mot mänskligheten i stort. Plus att jag vet att ni fortfarande förföljer mig, era slemproppar.
Du har stor medkänsla ifrån mig. Jag har mått illa av Kalles Kaviar-reklamer i många år...
Men kaviar är ju jättegott! Testa tillsammans med ost, för så farligt är det väl ändå inte? ;) Heja Hanna!!!!
Alexandra - även du, min Brutus?
Om min förste styrman gjorde detta mot mig skulle han få tillbringa sina sista dagar på en öde ö - utan rom.
Nog för att han har försökt - men så kan man ju hävda att det här med att ta värvning under en piratdrottning ofta innebär att man får skåda döden i vitögat fler än en gång per dag. Han är sannerligen en tapper man.
Hanna i sin tur har valt att leva med en ninja, men tycks inte inse vad konsekvenserna kan bli. Jag är en tålmodig man enligt den filosofi jag följer, men även ninjor har en gräns. Och kaviaren är farligt nära.
Post a Comment