Vapenskölden i Ican

Det har krävts lite meck men nu har jag min egen vapensköld. Ragnhild visade sig vara hjälpsam när jag förklarat för henne att bara ha en trafikförsäkriing på sin bil (vilket hon hade, jag kollade upp det), innebär att det blir mycket dyrt om någon slår sönder den med ett basebollträ. Efter det löste sig allt.

Och nu när jag har min vapensköld, så tänker jag inte släppa den.

Men den är aningen otymplig. När jag var på Ican i går, så råkade jag knocka en gammal man när jag vände mig om bland konserverna.
"Åh herre jesus!" ropade han och flög in i alla burkar, de föll från hyllorna, han blev levande begravd, endast armar och ben stack ut under kikärtor och majskolvar och faktiskt också vit sparris som var på rea, mycket trevligt. Det krävdes tre man för att gräva fram honom, de fick följa ljudet av hans röst för att hitta rätt.

Men det fina med skölden var att jag då kunde gömma mig bakom den och smyga iväg. Folk ropade: "Var är han, den busen som gjorde detta? Vi ska lyncha honom med sojamjölk och persilja så fort vi får tag på honom."
Jag tassade förbi mitt under näsan på dem. "Jag ser en vapensköld", sa föreståndaren, "och det är en fin vapensköld. Hantverket är gott. Men jag ser ingen buse. Var är busen? Ni där, har ni sett honom?" Men det hade de inte. Däremot hade de köpt vit sparris på rea och för det så tackade föreståndaren dem.

Men jag, jag fnissade och smög vidare bakom min vapensköld, trygg kamouflerad från omvärldens spanande blickar.