von Roman

Jag har inte levlat på ett tag, i något avseende. Det är dags att göra något åt det. Så jag plockar upp luren och ringer ett samtal.

"Folkbokföringen, det är Ragnhild."
"Hej Ragnhild. Andreas här."
"Ja?"
"Ja, hej hej. Du, jag tänkte så här. Visst vore det fint om jag fick mig en egen vapensköld?"
"Va?"
"Javisst. Eller alltså inte bara jag, utan hela klanen Roman. En stor fet jävla sköld, vet du. Jag tänker Sankt Göran och Draken-temat, fast det blir von Andy och Göran Johansson i stället. Ja, i och med att jag får vapensköld nu, så behöver jag ju en titel också. Von blir bra, tycker jag. Jan Andreas von Roman, den Förste."
"Men vad i ... vem är du?"
"Ja, precis. Men alltså, det är jag på skölden, i rustning då eller eventuellt bara en svart, tajt ninjadräkt. Och så Göran Johansson, stor som en muterad marshmallowsgubbe, och han sprutar plankton och kastar maneter och lever rövare nere vid Eriksbergskranen. Den kan vi ha i bakgrunden, kanske. Eventuellt är han arg för att förhandlingarna är strandade."
"Alltså ..."
"Och jag är där, jag har just dykt upp i ett rökmoln som kommer från en av mina rökbomber som jag har där ingen kan se dom. Man kan tänka lite så här, var fick han den rökbomben ifrån? Hur ninja är han egentligen? Kan man vara så ninja som han är? Och så har jag katanan eller eventuellt två kaststjärnor beredda."
"Jaha ..."
"Göran ska precis drämma näven i Älvsborgsbron, kanske är det något kommunalbeslut som ska fattas, kanske har metallfacket gått emot honom. Men då, vet du, då är jag där, jag voltar och gör ett par wall jumps och slajsar med svärdet och Göran Johansson faller som en fackpamp ner i älven."
"Men är du inte riktigt klok, människa?"
"Gott. Jag hör att vi förstår varandra."
"Nej, inte direkt."
"Jag återkommer."
"Helst inte."