Navid Modiri & Gudarna har levlat

Navid Modiri & Gudarna är på't igen.

Med en platta som får mig att tänka lika mycket på eldar vid stranden, som på trumrytmiska festivaler i stan, så är det ingen tvekan om att gruppen har levlat. Det blir som Paul Simons worldspår eller Coldplays spröda sekvenser där melodierna svävar fritt genom ljudrymden. Gudarna kräver att du släpper dina hörnflaggor och bara hakar på, för ibland går det undan som i en forsränning och ibland driver man bara med i en långsam ström. Det är inte du som bestämmer.

Under min frenetiska redigering av ett tevespelsmanus till en ännu icke officiell titel, så rullar Navid och hans gudar i bakgrunden hela tiden. Lekfull, allvarlig, snabb och långsam. Jag önskar att jag hade bandet med mig i förhandlingarna med spelförlag, för varje gång de föll in i sina pannbensmönster så hade jag kunnat vända mig om, säga till bandet som stod där och väntade: "Do your thing." De hade jazzat in med blås och trummor, sång och gitarr, och så hade vi golvat förlagspamparna den här gången också.

Men köp skivan, då. På iTunes, såklart, eller här om du inte hajat grejen med iTunes än.