20081207

Julepolisen rundar av

Johansson släpas därifrån, de greppar honom under armhålorna och drar honom mot skåpbilen. Han skriker och gråter men dörrarna slår igen och den kvällen får Johanssons familj ett samtal, att han föll i strid mot Sune-Lars, att han aldrig mer kommer hem. Men att han dog som en hjälte.
”De behöver inte få veta”, säger kapten senare till Rodriguez. ”De förtjänar bättre. De måste få en chans att börja om. Hans fru måste kunna träffa någon ny igen."
”Vad sa du?”
”Att han dog som en julepolis när han försökte förstöra lussekatterna. Att han räddade en kollega från ett glöggbad utan dess like, att han kämpade mot russin och mandel in i det sista. Att utan hans julemod, så hade vi alla varit bakta till pepparkakor nu.”
”Bra sagt, kapten.”
”Tack.”
”Vad händer i helgen då?”
”Ja, nu är det ju advent så nu åker julepyntet fram. Stjärnor, ljusstakar, någon tomte eller två kanske.”
”Åh vad mysigt.”
”Javisst, julen är underbar. Jag älskar verkligen julepynt. Jag ser fram emot att pynta upp huset med frugan och barnen. Vi kommer nog glögga lite också, barnen får alkoholfritt. Men inga lussekatter förstås, inte före Lucia.”
”Så klart inte. Ja, ha en trevlig helg då.”
”Du med, Rodriguez. Bra jobbat i dag.”
”Tack, kapten.”


!

2 kommentarer:

Anonymous 11:18 AM  

allt gott som slutar gott,

god jul!

//Anna

Karro 2:12 PM  

Det här var ju briljant :)

Här nere är det slut.

Snopet va?

  © 'Sunshine' by 2008

Back to TOP