De tre katterna
Vi har tre katter. Och så här går det till när jag kommer hem:
Första katten, Selina, kommer rusande till dörren. Hon hoppar och jamar, tänker:
"Gött, Andy är hemma, lite klapp bakom öronen, sådärja, nu blir det käk också, kanske tonfisk om jag har tur, oj nu springer han, ska vi rejsa genom lägenheten, haha vad kul, fasen vad fint, det är aldrig tråkigt när Andy kommer hem, sicken kille han är ändå, ska bli gött att sova i hans knä sen."
Andra katten, Timjan, kommer rusande till dörren. Hon springer i cirklar och ropar, tänker:
"Hurra, Andy är hemma, nu är det färdigsovt, nu ska här busas och stojas och springas och klappas, kolla här kasta leksaken då, yes där åkte den jag springer som en ninja, kasta igen, kanon, roligare än så här kan man inte ha det, Andy är hemma och allt är väl."
Tredje katten, Esther, ligger kvar i soffan. När jag kommer in i vardagsrummet, blänger hon på mig och tänker:
"Du din djäfvul."
2 kommentarer:
Jag har också råkat få ett exemplar ur släktet "Djävulskatter". Som tur var har vi en skeppskatt ur släktet "Gosegris" också, så det väger ju upp en del.
Tyvärr så krockar deras livsfilosofier lite, så de försöker döda varandra varje dag för att kunna inleda sitt respektive världskattvälde.
Vi ser med spänning på och sätter pengar på vem vi tror kommer att vinna. Just nu leder Gosegrisen. Igår kom hon rusande med tungan redo och framkörd utanför munnen - i ett enda språng fick hon tag i Djävulskatten och slickade henne sedan mycket frenetiskt och kärleksfullt i ögat. Djävulskatten blev så chockad av blixtattacken att hon glömde att försöka döda Gosegrisen. Istället vacklade hon halvblind iväg och gömde sig under några jackor tills faran var över.
"Love by force!" - det är Gosegrisens motto det.
Thanks for thhis
Post a Comment