Den internationella juryn röstar

Schlager. Vi, de samlade i juryn, satt spänt och väntade på att den Internationella Juryn skulle kliva fram och delge sina röster. Deras roll var för oss obegriplig och därmed spännande. Nu skulle de visa sitt sanna ansikte, som om Illuminati själv slet av sig masken, som om Frimurarna till slut öppnade sina valv, som om kommunalråden i Göteborg till slut gjorde sig begripliga.

Men efteråt fick vi höra - åh, de uslingarna - hur pratet hade gått bakom scenen.

"Okej boys and girls. Det är viktigt att vi använder vårt inflytande som Internationell Jury till att skicka ett riktigt skitbidrag till Moskva. Under inga som helst omständigheter får Sverige vinna."
"Men hur grejar vi det?"
"Enkelt. Först och främst så fattar ingen vad vi gör, sålunda kommer ingen ifrågasätta oss. Så där är vi safe. Och så har vi ju faktiskt lyckats få in den där Sofia, som sjunger på grekiska -"
Här skrattar alla och gör high five i Internationella Juryns loge, där fick vi till det säger de till varandra, en grekisk låt från Sverige, eller hur? Men svenskarna var nära att överlista oss, som tur var fintade vi in henne under Andra Chansen under allmän förvirring, när ingen såg på.
"Jag vet, jag vet, vi är da shit. Hur som helst, sedan lägger vi våra poäng på dom bidragen som vi alla vet är chanslösa. Alla kommer få panik, ändra sina röster eftersom vi är dom som har koll på god smak, och därmed lurar vi dom till att rösta fram den störste lallaren till Moskva."
"Det är en underbar plan", säger en av medlemmarna i juryn. "Får jag polera din flint?"
"Nej. Eller okej, en stund då."
"Jag med, jag med!"
"Åh, ni är såna jättebebisar. Jaja, ställ er i kö då, låt flintpolerandet börja. Hämta vitlöken, och kanske lite anis. Lika bra vi kör den fina olivoljan också."