Gravidpanik vid posten

Jag ska just till att hämta ut ett paket med alla nya teer jag köpt, och jag har nummer 36 i postkön. Men eftersom jag är höggravid och därmed allmänt förvirrad (och febrig och lite ont i magen, jag borde inte gått hemifrån, mycket dumt), reagerar jag inte snabbt nog när mitt nummer ropas upp.

"36!" ropar lallaren bakom kassan, keps har han också den dåren. Jag blir förvirrad, välter omkull min ena kasse, famlar efter den i beslutsångesten huruvida jag ska plocka upp påsen eller ropa upp mitt nummer eller bara falla gråtande ner på golvet, knockar även den andra kassan, snubblar på knä, viftar med lappen i luften och väser fram: "Threeettiooo ... threeettiooo ... sex."
Men ingen hör mig och en stor man med jätteskägg och väldiga glasögon kliver fram, deklarerar att han har nummer 37 och då är det hans tur tamigsatan.

Nej nu jävlar. Jag reser mig upp, greppar påsarna och kliver fram. "JAG VAR HÄR FÖRST!" vrålar jag i hans ansikte så att glasögonen far iväg och hans skägg klistrar sig runt hans hals. Han backar förskräckt och tar sig för bröstet. "Du måste vara gravid", säger han.
"DRA ÅT HELVETE!" Sedan vänder jag mig till postkillen. "TA AV DIN LÖJLIGA KEPS, HÄMTA MITT FÖRBANNADE PAKET OCH FRÄS UPP PURJOLÖK MED MANDELFLARN OCH CITRONFROMAGE NU!"