Gubbsvettströjorna

Jag har ett par t-shirtar som luktar gubbsvett. Jag har haft dem så länge att de är ingrodda, helt enkelt. Vanligtvis har en t-shirt gjort sitt när den når den här fasen, men jag gillar de här så mycket att jag inte kan slänga dem.

Men varje gång jag bär dem, känner jag hur förvandlingen sakta kryper över mig.
"Blir det aldrig nåt jävla kaffe eller?" muttrar jag på jobbet,
eller "Det finns fan ingen vettig lunch här i stan",
eller "Satans ungdomar, gå med nålar i näsan och målade i ansiktet",
eller "Det var då fan vad trångt det var här på bussen",
eller "Nu var lättölen slut också, och jag orkar inte gå och handla heller, vad trött jag blir",
eller "Det är fan bara pussmunnar och kosmetika på nyheterna nu för tiden."

Sedan kommer Hanna hem, sjunker ner i soffan bredvid och lägger armen om mig. Hon pussar mig gokväll och säger Hej älskling och stänger av teven. Sedan frågar hon om jag är hungrig och tillsammans steker vi fisk och gör potatismos. Gubbsvetten kanske är kvar, men gubben är borta.