Så här funkar spelförlag

Exakt så här, faktiskt.

Jonas Bonnier ringer upp igen igen

Ring ring.
"Andreas här då ja."
"Ja hej. Det var Knas von Bonnier här."
"Knas vem, sa du?"
"Förlåt ..." Host harkel. "Knas von Bonnier den Andre."
"Ja men heeej, Knas von Bonnier den Andre. Kul att du ringde. Vad har du på dig?"
"Jag ... jag har ..."
Paus.
"Ja? Vad har du på dig?"
"Jag har en jättestor brandgul peruk, en enorm röd lösnäsa, alldeles för stora skor och tokiga hängslebyxor som man kan stoppa ner saker i. Jag har även en tuta man kan skojtuta i, om man drar ett skämt eller trampar på ett bananskal eller så."
"Vad galet. Det låter som om du är en clown."
"Jo, ibland ... ibland ... när jag ska på styrelsemöte, kommer jag som en clown."
"Ni kanske är clowner hela familjen?"
Han svarar inte. Jag visar barmhärtighet och säger: "Äsch, nu räcker det. Du skötte dig bra, Jonas Bonnier. Du är okej."
"Hurra!" jublar han i andra änden luren. "Får jag bli din vän nu? När kan vi ses? Kan vi hyra en rulle och göra popcorn tillsammans?"
"Jaså nu passar det ja. När jag varit på omslaget av Time, när jag haft högläsning i Vita Huset, när jag -"
"Ja men skit i det då", säger Jonas Bonnier, börjar gråta och lägger på.

Efter ett tag trivdes Jonas Bonnier så mycket i sitt clownsmink att han aldrig tvättade bort det, inte ens när han gick och la sig.

Jonas Bonnier ringer upp igen

Det ringer igen, jag svarar. "Andreas här ja."
"Ja hej, det var Jonas Bonni -"
"Ap ap ap! Vad sa vi att du skulle säga?"
"Just ja. Förlåt. Jag lägger på, så kör vi igen."
"Gott."

Bonnier vill leka

Men gudars skymning vad telefonen ringer. Jag svarar, väluppfostrad som jag är.
"Ja hallå då var det Andreas här ja."
"Ja hej Andreas. Det var Jonas Bonnier här."
"Jaha du."
Tystnad. En sådan som man kan skära i.
"Ja", säger han. "Jag såg att du kom tvåa här i ViLäsers bloggtävling."
"Just det."
"Grattis", säger han.
Igen, tystnad. Sedan fortsätter Jonas Bonnier: "Vill du bli min kompis?"
"Jaha, nu passar det", svarar jag. "Nu när man blivit känd och vunnit priser och hamnat på löpet och får skriva autografer och fått en biografi skriven av PO Engquist och blivit inbjuden av Hugh Heffner och ska filma i Hollywood, då passar det."
"Ja, jo."
"Vet du vad, Jonas Bonnier. Jag ska ge dig en chans, trots att ni varit så fisiga mot mig tidigare. Men du ska få en chans. Det här är vad jag vill att du ska göra. Du ska ringa upp mig igen men då ska du i stället -"

FADE OUT

(fortsättning följer - som vanligt, förstås)

"Den där Andy, han är svår. Men gud så stilig och sålunda väl värd besväret. Nu - dags att rulla sig i sirap och fiskolja!"

Den sköna lärjungen

Som ni säkert alla vet så hette ju en av lärjungarna Andreas, och Bibeln beskriver honom ungefär så här:

"Andreas var en riktigt skön lärjunge, kanske den snyggaste av dem alla. Han liksom bara jazzade fram på Jerusalems gator med sin svala stil, gjorde pistolen till både romare och judar, drog spontana skämt på agoran och flirtade med damerna som hämtade vatten. På kvällarna drog han på sig västen och jammade hela jävla natten lång på den lokala mezebaren, medan Jesus och de andra göbbarna dansade tills de stupade. Lagom till gryningen så återuppstod hela ekipaget för att sedan efterfesta hemma hos Petrus. Men de gångerna Andreas sa: "Nej vet ni vad göbbar, jag är lite trött, jag får nog gå hem och krascha i stället", då blev det aldrig någon riktig efterfest. De andra lärjungarna försökte men till slut sa Jesus vad alla tänkte: Men vad fasen killar, det här är ju bara waste of time. Om inte Andy är med så kan vi lika gärna gå hem och kvarta. Eller hur?"

Ungefär så står det i Bibeln.

Mobiltelefonens vrede

Min mobiltelefon är rolig.

Jag ställer in den på alarm, så att den ska väcka mig på morgonen. Och så börjar den ringa runt halv sju. Givetvis trycker jag på snooze, och då säger den i displayen: "Jag hör dig kompis. Vi snoozar i tio minuter då, okej?"

Efter tio minuter ringer den igen, jag trycker igen och telefonen säger: "Gosse, jag ger dig din morgon, jag ger dig din snooze. Sov du vidare lite till."

Och så ringer den igen och jag trycker på snooze igen och den säger: "Detta är du värd, Andy. Du ska få snooza som du aldrig snoozat förr."

Men nästa gång, när den ringer igen och jag vill snooza igen, då stänger telefonen bara ner sig, displayen blir svart, som om den sa: "JA MEN SKIT I DET DÅ FÖR HELVETE TROR DU JAG TYCKER DET ÄR SÅ JÄVLA ROLIGT ATT LIGGA HÄR OCH FÖRSÖKA VÄCKA DIG VARJE MORGON DÅ ELLER NÄ JUST DET SÅ HÅLL KÄFTEN NU DU KAN GOTT FÖRSOVA DIG DITT ÄCKEL OCH DESSUTOM SNARKAR DU IBLAND ÅH VAD JAG ÄR TRÖTT PÅ DIG"

Det ni.

Skynet får fler husdjur

Smaka på mitt kaningarnityr, petty humans.

Som om inte den ursöta katten Franco var nog för mänsklighetens utplånare Skynet, så kände nu det mördarrobotproducerande företaget att det var dags för en ny liten kelboll.

Möt sålunda Julius "Minsc" Ceaser - JMC.

JMC gör som alla vältränade kaniner med sund blodtörst - han hoppar högt och hugger mot strupen. Här följer en lektion från experterna i ämnet:

Jekyll och Hyde

Man kan säga att det finns två sidor hos mig. En litteraturens Jekyll och en Hyde.

(eller jaha? det är alltså en litterär förlaga får jag höra i örat här nu. jaja, har ni suttit i schlagerjuryn eller? nä just det, då går vi vidare och låter udda vara jämnt)


Det här är jag när jag ägnar mig åt litterär gestalning, när varje ord är på allvar och inget får skojas bort. Den här killen bråkar man inte med, då får man smaka på bollträet.


Och det här är jag när jag bloggar. Då är det trams och flams mest hela tiden. Den här killen vill man bara pussa och krama hela tiden.


Det är verkligen ingen ordning på mig.

Jesus åt helvete

"Harrejävlar göbbar vad full jag är. Nu dröjer det inte länge innan jag stämplar ut", sa Jesus, strax innan allt gick åt helvete.

SvD står bakom DN

Brev från Svenskan. Vad de håller på, de också.

"Hejsan Andreas,

Vi hörde att DN är ute efter att sätta dit dig på något vis, så att det ska framstå som att du fuskade i ViLäsers bloggtävling.

Vi vill att du ska veta att vi står till etthundrafemtiotvå procent bakom DN i detta. Du och dina pellejönsfasoner går oss på nerverna och alla försök som på något sätt kan bidra till din undergång, är värda tiden och risken.

Vi har för övrigt en bild av dig på vår piltavla här, med din panna rätt i oxögat. Varje gång vi har afterwork här på redaktionen och någon träffar din nuna med en pil, applåderar vi och ropar "Haha där satt den, mitt i prick på den sabla dårjäveln."

Men efteråt får vi dåligt samvete och samlas i grupp, tar i hand och kramas. För egentligen gillar vi dig. Men det är inte helt okej att gilla dig än, så vi håller det hemligt tills kulturvärlden har kommit överens om att du är kosher.

Kram,
Redaktionen på SvD, ja faktiskt varenda en

p.s.
DN gillar dig också egentligen, men de har inte kommit lika långt i sitt terapeutiska arbete och är fortfarande bara i förnekandestadiet. Jobbigt för dem, och det gör oss ont, men de grejar det så småningom, det har de alltid gjort till slut"

DN sätter dit mig

Jaha. Brev från DN. Igen. Vad de håller på.

"Hej Andreas,

Just nu jobbar vi på en artikel som bygger på att ditt andrapris i tidningen ViLäsers bloggtävling är storfusk och att du på något sätt fiskat röster olagligt. Kanske genom olaga hot, vad vet vi.

Vi har inget belägg för detta men vi är förjävla trötta på dig och tänker göra allt för att sänka dig, hur förbannat långsökt det än är. Vi greppar efter halmstrån, det förnekar vi inte, men finnes hopp så finnes möjligheter.

Vi återkommer med fler detaljer i frågan när vi har kommit någon vart.

Ha det gott tills dess,
Hälsar,
I princip hela redaktionen på Dagens Nyheter utom några av damerna, som verkar gilla dig trots allt"

Jag sa ju att Malena Ernman skulle tanka

Jag vill bara påminna alla om det här.

Jag visste att Malena Ernman skulle tanka. Men lyssnade folket? Nehej då.

Nästa gång det är schlagerfestival i Sverige, och jag sitter i juryn, då gör ni fan som jag säger. Det kan ju knappast gå sämre i alla fall.

"Vi slänger in lite sköna masker också och så får nån dåre sjunga opera, så lär vi ta hem hela skiten. Igen." - Fredrik Kempe

Tjyvaringning ertappad!

Det har busringts till mig och nu fnissas det i andra änden luren, de skrattar så de kiknar, det dunkas i ryggar och slås på knäna och jag hör Mankell säga Ja jävlar, Janne, ingen kan leverera som du alltså, vilken tajming, herregud.
"Är det du, Jan Guillou?" säger jag då.
Knäpptyst i luren. Jävla skit, viskar G.W. Sedan, förstulet från JanneG: "Ja, jo."
Hur kom han på oss? viskar Mankell. Fråga hur han kom på oss!
"Ja", säger jag och stryker min haka, "när jag hörde svallet från Mankells enorma kalufs, då visste jag att det var ni."
Jag visste det, morrar G.W., vi har fan sagt åt dig Henning att du ska trimma din man men lyssnar du på oss? Nejdå, du ska ha ditt hårsvall, du ger dig inte. Men jag vill se ut som det lejon jag är, klagar Mankell tillbaka, jag vill vandra över den mörka kontinenten på fyra ben, pälsklädd och stolt -
- och då lägger jag på, jag har verkligen inte tid med sådant här trams.

Tjyvaringning

Nu ringer det i telefonajävul igen. Jag svarar.

"Hallå ja det var Andreas här."
Fniss i luren. Det låter som skolflickor, det skulle inte vara första gången de ringer och busar med mig.
"Hej", hör jag en förvånansvärt djup och manlig röst, som dock verkar inse sitt misstag och snabbt växlar till en förställd ljusare variant. "Ja hej, det är Jan Gui - eller, jag menar, Janna Giljesson."
(bra bra, viskar två andra storvuxna karlar i bakgrunden, den tog du dig ur snyggt Janne, Andy lär inte fatta något haha han må svara Snyggve men SmartLars, det är han inte)
"Jaha?" säger jag. "Vad kan jag göra för dig, Janna?"
"Heter du Roman?"
"Javisst."
"Skriver du romaner då eller HAHAHA!"
Sedan fnissar de så hysteriskt i andra änden att de får kippa efter andan för att inte kvävas.

Jan Guillou svarar

Haha, Jan Guillou har faktiskt svarat på mitt brev. Han är för skön.

"Hej Andreas,

Du säger att du kom tvåa i en bloggtävling och du antyder att du sålunda vann över mig i någon slags tävling som du förväntar dig att jag ska ha ett intresse i. Jag har liksom inte ens en blogg. Du har även hävdat på din blogg att jag gjort könsbyte i Botswana och att jag och Henning har grovhånglat i en bokhandel.

Jag tycker faktiskt inte något av detta är roligt.

Eller ja okej då, lite roligt är det allt. Jag småskrattar lite åt det - men inte ofta, det ska du veta.

Nej vad fan, när jag tänker efter så är det förjävla roligt. Jag skrattar högt och slår mig på knäna, dunkar Henning (Mankell alltså) i ryggen, pekar på bloggajävul och säger: Harrejävlar Henning, den här Andy, han är rolig han. Och Henning får något drömskt i blicken, han driver iväg till Afrikas savanner och han säger: Ja men han är också kanske den stiligaste karl vi skådat norr om ekvatorn.

Hej då,
Jan Guillou"

Hej Jan Guillou

Hej Jan Guillou,

Jag kom tvåa i tidningen ViLäsers bloggtävling.

Det gjorde inte du.

Men det var väl ganska väntat för oss båda, antar jag.

Kram,
Andreas

Bloggtävlingen är avgjord!

Hurra!

Jag kom tvåa i tidningen ViLäsers bloggtävling.

Ärligt talat är jag förvånad att jag ens kom med, så obegriplig som den här bloggen måste vara för så många där ute i världen.

Men hur som helst så är ju detta tack vare er, alla fina läsare, och hade ni varit här nu hade ni fått varsin kram och damerna hade dessutom fått varsin puss. Göbbarna hade kanske fått ett rejält handslag också, som kompensation för utebliven puss.

Mikael Persbrandt on the air

Polisen har slungat Mikael Persbrandt genom luften och han är nu på kurs mot Dramaten. Han flyger med sin teaterhalsduk virvlande omkring sig, han hötter med näven åt de förbipasserande fiskmåsarna och vrålar åt dem: "Ja ni kan klaga ni, men vad fan spelar det för roll när allt ni gör är att bajsa och äta? Förbannade borgarsvin, medan sådana som vi försöker hålla gatorna rena från slödder så blir ni bara fetare och fetare. Men när pikéstyrkan kommer, då är ni inte så tuffa längre. Va? Va?"
Varpå den ena måsen säger: "Håll käften nu."
Och den andra säger: "Din morsa då eller."
Och så säger den första måsen igen: "Jag sa till Mikael Persbrandt, inte till dig."
Då säger den andra måsen: "Då ber jag om ursäkt, gosse."

Och sedan blir måsarna de goaste vänner igen, medan Mikael Persbrandt precis missar Dramaten och i stället landar med huvudet före i Jan Guillous jaktväst, där det är varmt och gott men faktiskt även lite svettigt (Jan Guillou luktar inte alltid helt hundra kan jag avslöja, i synnerhet inte när han åker taxi i Göteborg).

Persbrandt blir avslöjad

Mikael Persbrandt tror han är polis - som vanligt - men dörren åker upp och Good cop och Bad cop stormar in. "Vi ber om ursäkt", säger de till mig. "Du förtjänar all stryk du har fått, men Mikael Persbrandt förtjänar du inte."
"Det är okej pojkar", säger jag och hostar mera blod. "Jag håller det inte emot er."
"Andy är en hedersknyffel ändå", säger den ene polisen och blir rörd till tårar medan han börjar ge Mikael Persbrandt systematiska njurslag.
"Ja förbanne mig om du inte sa ett sanningens ord där", säger den andra och torkar undan en öm skvätt från ögat, medan kollegan vilar och han delar ut njurslag till Mikael Persbrandt. Som för övrigt bara gapar och skriker och uppvisar enorm otacksamhet.

"Korrumperade jävlar! Ni är köpta av öst! Lås in mig bara, det kommer inte hjälpa! När de får reda på att ni spärrat in en snut, då får ni hela avdelningen på er! Gösta Ekman! Peter Haber! Carl-Gustav Lindstedt! Är det vad ni vill, va? Är det vad ni vill?"
"Håll käft Micke", säger ene polisen och roterar och kastar honom likt en slungboll hela vägen till Dramaten.

Mikael Persbrandt gör kråkentré

Good cop och Bad cop lämnar mig blödande på golvet. Efter en stund öppnas dörren och vem kliver in om inte Mikael Persbrandt. Det var länge sedan.

Han har polisbricka, blå skjorta och hängslen. "För fan, Andy", säger han och stirrar ut i luften. "Här försöker man städa upp bland buset ... man har pikéstyrkan, man har resurserna, man har viljan ... men så kommer nån jävla åklagare med pennan upp i röven och fyller i nån blankett och stoppar hela kalaset."
"Men Micke", hostar jag, "du är ju inte ens polis. Du spelar ju bara polis."
Mikael Persbrandt ger mig ett njurslag. Sedan blir han tom i blicken igen. "Anslagen går ner ... vi har knappt råd med knapparna till uniformen längre ... och på stan härjar bråkstakarna, slår sönder rutor, ryter åt gamla damer, stjäl plånböcker. Jagar katter. Skrämmer marsvin. Går mot röd gubbe. Fy fan säger jag bara. Fy fan."


"Titta vad lik jag är Andy om jag bara försöker lite", sa Mikael Persbrandt till sin spegelbild under en av hans många tragiska ensamma hemmakvällar.

Kråkförhöret vidare

Polisförhör. Jag har fått njurslag. Det lär bli fler.

Bad cop säger:
"Vi försöker igen. Har du snytit ut två kråkfamiljer från Näsgången 1 och Näsgången 2 och därmed gjort ett tiotal kråkor hemlösa?"
"Du, alltså, jag har inte tio kråkor i näsan. Då kan man ju inte andas."
Njurslag igen. Jag visste det. Nu flimrar det framför ögonen. Det tar över en minut för mig att sätta mig på stolen igen.
"Känner du igen den här kråkan?" Han visar mig en bild på en riktigt läbbig snorflabba, en nökarnas konung om man så vill. Slempäcklet tycks gråta och titta vädjande mot kameran.
"Du, den ena kråkan är den andra lik", säger jag. Bad cop höjer batongen och jag tänker att nu får jag stryk igen, men då griper Good cop in. Pust puh, jag är räddad av polisdynamiken.
Men Good cop säger: "Jag kan inte ens låtsas vara Good cop. Det här aset äcklar mig mer än Rektum-Göran gjorde. Och då var han ändå statsminister."
Och så går de lös på mig båda två.

Kråkförhöret

Jag sitter nu i ett förhörsrum. Det är en good cop och en bad cop där. Bad cop röker cigg medan good cop står längre bak, med armarna i kors. Han har hämtat kaffe åt mig och han ler svagt, som om han vore min bundsförvant.

Bad cop säger: "Har du eller har du inte kastat ut kråkorna från deras hem?"
"Alltså -"
"Näsgången 1 och Näsgången 2. Är dessa adresser i din näsa?"
"Nej det är det inte. Min näsa har ingen adress. Ingen postlåda. Ingen parkering. Och det är framför allt inte en jävla bostadsrätt."
Han batongar mig i njuren. Jag hostar blod och får kravla mig upp på stolen för egen kraft. Good cop vänder bort blicken.

Polisen och kråkan

Så ringer det på dörren och där utanför står polisen.
"Hejsan", säger konstapeln. "Är det du som är Andreas Roman?"
"Ja."
"Innehavare av den här näsan?" Han visar ett foto på min väldiga kran.
"Ja, det ser ut som min näsa."
"Bra. Då vill jag att du håller käften, ställer dig med händerna mot väggen och särar på benen."
"Va?"
"Vi har fått larm om hemfridsbrott mot kråka här, och du är jävligt misstänkt som fan."
"Men jag förstår inte - "
"Uttrycker jag mig oklart? Sa jag inte att du skulle hålla käften?"

Jag får snällt lyda helt enkelt. Polisen handfänglsar mig och pressar mitt ansikte mot väggen. "Det är svin som du", väser han i mitt öra, "som får mig att må illa."
"Men jag har bara snytit mig lite, så farligt kan det väl -"
"Vad sa jag just?"
"Att jag skulle hålla käften."
"Just det", säger han och ger mig batongslag i njuren.

Kråkorna på gång

Kråkorna har flyttat ut ur min näsa, men nästa morgon hör jag ändå tissel och tassel. De är tillbaka, de lurigfaxarna.

Jag försöker lyssna noga men de talar tyst.
"Akta så han inte hör", viskas det från min näsa. "Dämpa dig nu Kråke", mumlar en annan, "du för alltid sånt jävla väsen."
Någon ramlar inne på Näsgången2 (min vänstra näsborre) och välter omkull ett vitrinskåp. Glas och tallrikar åker i golvet, "Jamen det var ju lysande", muttrar en kråka irriterat, "nästa gång kan du väl dra med dig hela köket när du försöker smyga."
"Förlåt", viskar en annan kråka, "det var inte meningen."
"Jaja. Håll käften nu bara så Andy inte hör oss."
Sedan hör jag bara en telefonsignal och förstulet viskande. Kråkjävlar. Vad håller de på med? Det är ju min näsa, måste de bråka så här?

Kråkorna flyttar ut

Jag har ett kråkbo av oanade mått i näsan.
Kråkorna festar, ser på teve till långt in på natten, har vin och ost-kalas, springer i trapporna och smäller i dörrarna när de rusar mellan varandra.

Sagt och gjort. Jag greppar näsduken. Jag drar in luft. Jag skjuter ut. Hela Näsgången 1 stryker med.

"Vad i helvete?" ropar pappa Kråka, "Din förbannad pellejöns!" ropar hans måg som just har dragit elen i hans nya badrum, "Är detta god grannsämja?" ropar kråkFarfar som förstås alltid är arg på det mesta, "Jag som just har lagt barnen!" ropar kråkMamma som jag tycker lite bättre om än de andra för hon bakar ändå rätt goda mandelflarn.

Men det är väl ändå jag som bestämmer över min kran, eller?

Kråkboet i näsan

Ibland vaknar jag och har ett kråkbo utan dess like i näsan.

Det är som om kråkorna flugit in under natten, byggt flervåningsetage i min ena näsborre och deras bästisar byggt tvåfamiljsvilla i den andra. Det är ett liv och ett kiv i näsgångarna, som om kråkorna hade inflyttningsfest till långt in på morgonen. Jag tänker: Jag behöver snyta mig.

Men när jag går in på toaletten för att blåsa ut dessa kråkor, så hör jag hur det ropas inifrån min näsa: "Vad tror du att du håller på med?"
Nu blir jag förvånad.
"Tror du att du kan röja runt här hur som helst eller?" ropar en annan från näsan.
"Öh, tja ... det är ju min näsa."
"Visa hänsyn!" ropar en tredje, förmodligen grannen från Näsgången 2.
"Jaja, förlåt", mumlar jag och sätter mig ner på golvet, som vanligt förvirrad över allt konstigt som händer mig.

"Måste ni väsnas så mycket? Vi försöker faktiskt sova här inne i Andys enorma kran."

NEJ MEN HEEEJ

Ibland händer det att jag springer på någon på stan som jag inte träffar så ofta, och hon kommer viftande med armarna och ett grin upp till öronen och tjuter: "NEJ MEN HEEEJ! GUD VAD ROLIGT ATT SE DIG! VA? MEN GUD VAD ROLIGT! HUR MÅR DU? GUUUD VAD ROLIGT ATT SE DIG. DET VAR SÅ LÄNGE SEN! VAD ROLIGT ATT SE DIG! HERREGUUUD, DET VAR JU EVIGHETER SEDAN! MEN VAD ROLIGT ÄNDÅ! VAD ROLIGT ATT SEEE DIG!"
Och sist så sa jag: "Men så jävla roligt kan det väl inte ändå vara att se mig varje gång."
Varpå samtalet inte var fullt lika hjärtligt efter det.

Frukostsamtal med hunden

Jag ger mig inte. Jag vill ha en juice och en ostfralla på Espresso house och jag går inte härifrån förrän jag fått det.

"Fröken. Var nu resonlig. Ge mig en juice och en ostfralla. Jag lovar, jag betalar. Det kan kosta 500, jag betalar ändå."
Hon kröker på mungipan och pekar på något bakom mig. Försent märker jag den väldiga skugga som tornar upp sig, en solariebränd Securitasvakt med en rotwailer som morrar och fradgar. Mellan tänderna hänger slamsor från det flickebarn han ätit till frukost.
"Sitt, Cujo", säger vakten. "Vad är problemet, fröken?"
"Han vill ha juice och en ostfralla", säger hon.
"Och varför duger inte den halvmogna bananfonden och de pubesrostade nötterna, blandat med organiskt skvalte och hackade gurkkärnor?"
"Jo, men jag vill ha min fralla och mitt glas juice. Jag tycker det är så gott."
"Då är det dags för dig att hålla käften", säger vakten och tar fram batongen, ger mig ett njurslag och släpper sedan loss Cujo som börjar tugga på min hälsena samtidigt som han får enorm erektion.

Det blev alltså ingen frukost för mig den här dagen heller.


Var inte rädd. Cujo vill bara hälsa. Kanske även tugga lite.

Frukostsamtal med chefen

Lalle är föreståndare på Espresso House i Göteborg och han har nu ringt upp sin chef för att jag bråkar så mycket om mitt glas juice och min fralla. Det ringer. Någon svarar.

"Ja hej, det är Lalle här på Espresso House i Göteborg. Ja, precis. Ja. Du, vi har en idiotjävel här som vill köpa juice och ostfralla till frukost. Ja, precis. Just han, ja. Ja, han är tillbaka. Nej han verkar inte fatta galoppen. Eller hur? Till frukost, ja det sa jag också."
"Du", säger jag. "Jag står här. Jag hör allt du säger."
Han ler och nickar, gör en min att allt är under kontroll och fortsätter prata. "Hur som helst ... hur hanterar vi detta rövhål? Aha, ja. Okej. Gott. Jag förstår. Ah, du menar så. Ja tack, då vet jag." Han lägger på och han ser inte så nöjd ut. Jag känner att triumfens timme är slagen. Äntligen ska jag få mitt glas juice och min fralla. Det var en hård kamp men nu är den över och jag har vunnit.

Sålunda talar han:
"Huvudkontoret låter hälsa att de fått nog av dina pellejönsfasoner och de skulle uppskatta om du tog din ostfralla och stoppade upp den i röven."
"Jaha?"
"Ja, det var väl allt. Om du kunde ta och fara och flyga nu, så skulle det kännas bättre för oss alla."
Tjejen bakom disken räcker ut tungan.

Frukostsamtal med föreståndaren

Espresso House. Jag vill ha juice och ostfralla. Det finns ingen sådan meny. Kaféts föreståndare har nu blandats in i konflikten. Han har headset och dubbelhaka.

"Vad är situationen?" säger han till tjejen bakom kassan.
"Den här killen vill ha juice och ostfralla", svarar hon.
Föreståndaren vänder sig till mig. "Du kan få muffins med chokladchoko, en halv apelsin och pressade nötter om du vill."
"Tack, jag vill bara ha juice och ostfralla."
"Jag förstår. Låt mig då fresta med varm choklad, två tepåsar inlindade i folie, ett skivat äppleanus och mosade kiwiskal. En riktigt fin meny. Kan det vara något?"
"Jag - vill - ha - ett - glas - juice - och - en - ostfralla."
"Men ... till frukost, människa? Hur tänker du?"
"Ring upp din chef. Jag vill tala med honom."

Frukost på Espressohouse

Espresso house, tidigt som fan. "God morgon fröken", säger jag och lyfter på hatten.
"God morgon", säger hon och niger. "Vad får det lov att vara?"
"En juice och en ostmacka."
Men då drabbas hon av svårmod. "Nej det går inte", säger hon. "Du kan få en juice med en liten kaffe och en ostmacka med skinka."
"Ja men det vill jag ju inte ha."
"Eller så kan du få en ostmacka med kaffe latte och en muffins med chokladbit till."
"Jag vill ha juice och en ostmacka. Vad är problemet?"
"Jag är ledsen, det går bara inte. Men du kan förstås få en te, två bagels och en fralla till det."
"Lyssna nu. Ge mig bara juice och en ostmacka. Så säger vi så."
"Nej. Vi har ingen sådan frukostmeny."
"Jag betalar, kosta vad det kosta vill. Men ge mig bara en juice och en ostmacka."
"Sorry. Vi har Lilla Frukostmenyn, Stora Frukostmenyn, Ohlala Det Är Frukost-menyn, Skoja Inte Om Frukosten-menyn och förstås också Nej Nu Blommar Löken Mitt I Frukosten-menyn."
"Men -"
"Sluta bråka nu annars ringer jag på min chef. Vi har ingen meny som innehåller en juice och en ostfralla. Vill du ha det så får du köpa det på något ölcafé någonstans."


Det är precis den här skiten jag inte vill ha till frukost.