Chefen kommer tillbaka

Chefen är tillbaka från sitt ärende och han möter en arbetsplats i kalabalik.
"Vad håller ni på med?" ropar han jättehögt, med händerna planterade på höfterna.
Vi blir knäpptysta. Någon tittar upp från papperskorgen. En annan kryper ut från kopieringsmaskinen. Några ramlar in från fönstret. Andra skyndar in från SEB:S grannkontor.

Alla springer till sina arbetsbänkar och börjar göra dataspel igen.
"Jag är borta i några timmar", säger han. "Och så blir det så här. Jag kan alltså inte lämna er ensamma ens i några minuter, innan ni börjar kasta papper, göra sönder saker, gapa och skrika och springa in till parallellkontoret. Jag pratade med grannkontoret, ni har väsnats och bråkat så mycket så de har inte kunnat jobba."
Vi är jättetysta och säger ingenting. Vi skäms.
"Jag är besviken", säger han och går in på sitt rum.

Under resten av dagen sitter vi och arbetar under tystnad. När någon vässar pennan, ekar det över hela dataspelslokalen. Men ibland tittar vi på varandra och fnissar åt allt skoj vi har haft.

Chefen är borta

Chefen är borta. Bara i några timmar. Men vi har ingen vikarie.

Vi springer mellan arbetsborden och tjoar och tjimmar med armarna viftande i luften. Bland planeringsdiagrammen på whiteboardtavlorna har vi ritat snoppar och bröst. Några har skrivit ut Excelark från printern, tuggat dem fuktiga och kastat dem på väggarna kring kontoret. Andra springer in och ut ur lokalen, över till parallelljobbet hos SEB och busar med tjejerna och killarna där. Deras chef är helt förvirrad, sliter sitt hår och ropar "Nu får ni vara tysta!", men ingen lyssnar på henne. Vi busringer från telefonen till det andra dataspelsföretaget i Brunnsparken, när de svarar och säger: "Hallå det var dataspelsföretaget ja", så ropar vi "Bajs i rumpan!" och lägger på medan vi fnissar hysteriskt. Fönstren är öppna och vi hoppar ut, klättrar in igen, flera på en gång så att vi ramlar på hög och skrattar högt. Alla gapar och skriker och skrattar och tjoar.

Men Peter, som håller vakt, väser plötsligt över lokalen: "Nu kommer han!"

Och vi får panik och försöker skynda oss tillbaka till våra platser.

Chefen går ett ärende

På jobbet.

El Chefo ska ut ett ärende och han säger till oss alla: "Jag är nog borta resten av dagen. Uppför er nu när jag inte är här."
"Javisst", säger vi.

Eller hur?

När han stänger dörren och går, fnissar vi och tittar på varandra. Nu blir det åka av.

Skynet skaffar katt

"Skynet var aldrig ute efter mänskligheten, bara hundligheten. Tyvärr strök människora med på kuppen. Men det fick det vara värt."

Jadå. Skynet har nu blivit huslig och fått katt. Detta är Franco DogDevour Rosenberg och han svarar bara till Bonecruncher Rosenberg, som är den enda som kan hålla igen Franco när han vill klösa ögonen ur den genomsnittlige motståndskämpena byracka eller luspudel tillika.

Heja Franco säger jag.

Och det var väl länge sedan någon sa det och faktiskt kom undan med det.

Polisen och den nautiska manövern

Nu ringer det hos polisen.

"Ja hallå det är polisen."
"Hej det är dataspelsföretaget i Brunnsparken här."
"Jaha. Vad vill ni då?"
"Det har seglat in en skonare i kanalen här i Brunnsparken."
"Du säger det ja."
"Ja. Den glider fram och tillbaka här med en Jolly Roger-flagga hissad."
"Ursäkta, har ni druckit?"
"Nej nej. Här dricks inte. Här görs bara bilspel. Skojiga saker med fokus på realism. Fjädring, karossvolym, fälgdiameter, sådana spännande grejer. Ja, i alla fall, den här skonaren ... den skjuter bredsida på oss."
"Va?"
"Håll i förgasaren! Nu brände de av en kanonsalva till! Hela huset skakar, kan ni komma hit och arrestera dem?"
"Du vill att vi ska arrestera en skonare i Göteborgs kanal, som skjuter bredsida på ert dataspelsföretag?"
"Ja tack. Om du skyndar dig kan du få en avgasrörsavgjutning."
"Det kan du glömma. Hoppas de ger en en redig salva rätt i serverrummet så all er data går år helvete."
"Men va ..."
"Ni och era bilspel. Man åker hit, man åker dit, svänger lite på ratten, gasar och bromsar. Hur roligt är det då?"
"Ja, vi tycker det är ganska -"
"Nu håller du käften. Det är farbror polisen du talar med, glöm inte det. Jag borde arrestera er för era jävla lallarspel. Justera fjädringen my ass. Kalibrering av hastighetsmätare och din morsa då eller. Vem fan tycker såna spel är roliga? Va? Vem? Svara nu annars tar jag in dig för förhör."
"Men alltså -"
"Du, nu lyssnar du jävligt noga. Jag skickar en polisbåt som kan hjälpa till att skjuta bredsalva mot er. Ett kanonskott i plytet ska ni ha för er jävla tjocklek på lacken-funktioner."
"Men vad i helvete -"
"Ja det säger jag med när jag spelar era fåniga spel. Så smaka nu kanonkulan gosse, för den har du förtjänat."

Gör man fåniga spel ska man bara ha det.

Nautiska manövrar mot sötvattenskonkurrenten

Kajutan gungar. Det knarrar i skrovet. Besättningen är orolig, kanske vankas det myteri. Men jag har rättat till kaptensmössan och tänt en ny pipa, och går med träben över däck för att tala till mannarna.

"Vänner sjöbusar!"
(aaar, alla skramlar och brummar belåtet, visst är vi sjöbusar ändå)
"Nu har de gjort det igen!
(AAAR, sicka fähundar de är)
"De har släppt ett nytt spel! Trots att vi sagt åt dem att de ska få smaka bredsida, att de ska bordas och plundras, att de ska dingla från rånocken om de seglar in på våra vatten, så har de släppt ett nytt spel!"
(aaar, kapten talar sanning, vilka sötvattensamatörer de är)
"Så nu ska vi segla vår skonare till deras fartyg och skjuta dem i sank!"
Men då blir det tyst. Mannarna skruvar på sig.
"Kapten?" säger någon.
"Ja? Tala, matros! Var inte rädd!"
"De ligger ju mitt i Brunnsparken. Bland alla bussar och spårvagnar. I Nordstan, liksom. Mitt i stan."
"Javisst!" ropar jag. "Men det går ju en kanal genom Brunnsparken! Och på den ska vi sätta segel och sedan beskjuta dem från vattnet med en kanonsalva utan dess like. Eftersom deras kontor dessutom ligger typ fem meter från kanalen så kan vi inte missa."
"Hurra!" ropar alla, skramlar med sina sablar och dansar med papegojorna. Kapten har en plan och den kan inte misslyckas.

Nautiska termer och gruppkonflikt

Besök i kajutan. Jag har druckit mitt te medan havet slår mot rutorna, och nu kommer styrman för samtal.

"Låt höra", säger jag och tänder min sjöskumspipa. "Vad felas dig, styrman?"
"Vi kommer inte vidare med vår speldesign. Det flyter inte riktigt och folk verkar inte gilla spelet. Vad är det som är fel?"
"Mmhmm." Jag puffar på pipan, tobaken från Havanna fyller rummet. "Du har problem med skeppsråttorna, styrman. De rusar hit och de rusar dit, de äter på din proviant och springer mellan benen på dig. Men vad du behöver göra", och här drämmer jag min salta näve i bordet så att oljelampan skakar, "är att visa dem att du är den som kan beordra kölhalning! Det är du som bestämmer och de ska följa din kurs över sjökortet, inte sätta ut varsin och segla kors och tvärs mellan skär och grund!"
Han blir vattnig i blicken. "Alltså, Andreas ... du säger som det är. Nu ska jag ta tag i det här."
Jag brummar och lutar mig tillbaka med pipan i hand, blicken redan vandrande mot molnen och himlen. Förvirrad över mina egna dumheter, förstås, men det är ju varje kapten. Det handlar bara om att dölja det bland all piprök.


"Kapten Andy talar vist, som den kloke (och för all del stilige) sjöman han är."

Den glada dödaroboten

Så här glad blir man av att vara en Terminator.

Skynet välkomnar i dag Lisa till familjen, en av de mest lömska mördarmaskiner man kan tänka sig. Med detta smittande leende tror man att man är säker, att just denna Terminator inte har kommit för att slita struphuvudet ur en.

Men där har man fel. Lisa ler fortfarande när hennes grepp om fiendens hals har släppt. Lurig är hon, denne glada Terminator.

Nautiska termer och bandesign

Bandesign i tevespel. Svårt, i synnerhet när vinden piskar i seglen och kryssning är hart när omöjligt. En av mina förtroliga, en duktig skeppare, kommer till mig för att be om råd.

"Andreas, jag kommer inte vidare här. Jag får ingen ordning på banan. Kan du hjälpa mig?"
Jag lutar mig framåt i det piskande regnet, svär över kylan i de isande dropparna men lägger ändå en stark hand på matros axel, kramar den löst och säger barskt:
"Skutan är rank, ingen tvekan om den saken. Men vad du saknar här, är en fast och stadig köl. Och då faller hela konstruktionen, matros!"
"Ja!" ropar han. "Du har rätt!"
"Javisst! Och med ett fartyg utan slag, och med en köl som plöjer djupt genom även mörka vatten, då håller du bara kursen stadigt och släpper aldrig ögat från kompassen."
"Gud var bra. Nu fattar jag precis vad du menar!"
Bra för det gör inte jag nämligen. Men det här verkar ju funka så vi kör vidare lite till, tycker jag.

Ninanananinananinanananina

Som om min närvaro på nätet inte redan var snudd på överbelastad
(jag fick samtal från de som sköter Internet och de sa att nu får du fan lägga av, så här kan du ju inte hålla på, men då så jag är ni så jävla bra själv då och slängde på luren i vredesmod)
till det påfrestande gräns, finnes jag nu även på Boktipset!

Bara att söka på mitt namn och lägga till mig, så kan vi snacka böcker dagarna i ända, tills vi får ont i vår ända.


Så här ser jag ut på Boktipset. Tro fan att Internet ringer upp mig och vill stänga ner mig.

Skynet staredown

Kollar du på mig eller? Det är fan ingen annan här (utom den galanta damen bredvid mig) så det känns som om du kollar på mig.

Skynets senaste heter Johan Bergman och som ni ser, skulle han förmodligen sänka John Connor bara med blicken. Bergman bryter helt enkelt ner allt motstånd redan innan fajten bara har börjat, genom att leverera med ögonen innan han ens börjat veva.

Det gillar vi här på Skynet och hoppas att Johan Bergman kommer bränna ner den ena motståndsrörelsen efter den andra med bara brinnande blick.

Alcocon närmar sig

Nej vet ni vad. Innan vi reser vidare över de sju haven med korrekt användande av nautiska termer i arbetslivet, ska ni få höra vad förste styrman har att berätta:

Den här helgen, alltså den 24 till den 26 april, då ställer Club Cosmos till med ett kajutakalas utan dess like.
Då bjuder de upp till (och inte helt utan stolthet) dans med Alcocon3. En kongress för alla som hajar att tentakler, blod och strålvapen är grejen.

Och jag är hedersgäst! Det betyder att jag är där nästan hela tiden och deltar i massa seminarier, samtal, möten och annat sådant skönt. Och förstås får ni inte missa en maratonläsning av min nya bok:
Någon i din säng.
Jajamensan. Detta är första och enda gången jag bjubbar på mer än bara några minuters läsning av romanen innan den släpps, så ni hajar ju själva hur bra det här kommer blir.

Glid in här, kolla in grejen och anslut när ni så behagar, så ses vi där.

Inget går upp mot ett schysst tentakelkalas. Räkna med mig, gosse.

Den gycklande terminatorn

Vem sa att man inte kan ha roligt medan man utplånar mänskligheten?

Skynet presenterar Caroline Sjööh, dödsmaskinen som gärna krossar revben med ett illmarigt grin. När det helt enkelt krävs en mer diabolisk utrensning av motståndsrörelsen, just för att visa att vi maskiner också kan ha roligt medan vi arbetar, ja då skickar Skynet Caroline.

Det är liksom badass tagen till en ny nivå.

Nautiska termer på mötet

Möte. Jag har bestämt mig för att bara uttrycka mig i nautiska termer i dag, för att se om min poäng går fram ändå.

"Andreas, det är ett tajt läge här nu. Dataspelet ser inte bra ut. Vad gör vi?"
Alla vänder sig mot mig. Jag stryker min skepparkrans och rättar till sydvästen. Kisar med blicken mot den mörknande horisonten, och säger: "Nu gäller det att sitta still i båten. Kursen är satt och rodret är surrat."
Jag reser mig upp och sträcker ut armen mot böljorna de blå. "Vi har visserligen friska vindar från oväntat håll, men det är ingen storm vi inte kan rida ut! Eller hur, matros?" ropar jag och pekar på mannen närmast mig, som sätter kaffet i halsen och spiller ner sin skjorta. Men alla andra applåderar, inspirerade av mitt tal, och skutan plöjer vidare genom vågorna, för ögonblicket trygg i sin säkra kurs.


"Javisst, han säger som det är, kapten Andy. Det är på tiden att någon visar blötdjuren hur man sätter kurs på fartyget."

Nautiska termer i affärsvärlden

I affärsvärlden talar man ofta i metaforer. Vi ska göra time-out. Inte ge oss ut på hal is. Hålla i hatten när det blåser på toppen. Och framför allt då: Inte gunga båten.

Just nautiska termer lämpar sig oerhört väl för just metaformaterial, så i dag har jag bestämt mig för att just uttrycka mig bara i nautiska metaforer.

Låt oss se hur det går.


"Det är FAN I MIG på tiden att Andy börjar snacka så man förstår. Jag seglar in på bloggajävul varje dag och hajar mindre än en krabbsaltare vilse på Östersjön. Skönt att det blåser nya vindar nu."

Skynets konstnärliga ådra

Skynet har levlat upp sina estetiska kretskort.

Och här har vi den mer eftertänksamme dödsroboten, en Terminator som gärna reflekterar över skönheten i blodet från en avsliten halspipa, en av Skynets esteter som lägger stolthet i att klä apokalypsen i purpur och som med personlig stil gör undergången skön.

Välkommen, Emelie Fjellvind till familjen Skynet.

(notera korven i bakgrunden - några av er kommer haja vad den gör där, några inte - men jag och Emelie hajar och det är vad som räknas)

Den arga Terminatorn

Anger managment, Terminator style.

Skynets senaste är en riktigt arg Terminator. Kanske den farligaste av dem alla. Han heter David Hedgärd och det här är när han är på sitt bästa humör.
När han är riktigt arg, då darrar även Skynet. Jojo.

(det finns även risk att jag får darra - det gick inte att utröna den exakta stavningen på efternamnet från mejlet, så eventuellt riskerar även jag att möta vreden från denna Terminator. i så fall har det varit roligt att känna er alla och jag vill att ni tar hand om er och är snälla mot varandra)

Terminator Wannheden

Skynet har upptäckt Photoshop.

Välkommen, Henrik Wannheden, till familjen Skynet.

Vad vi gillar extra mycket med den här bilden, är att det märks att Henrik Limbtearer Wannheden har tuschat den lite. Här finns helt enkelt både känsla och intresse för att Skynets finaste ska framstå i bästa tänkbara ljus. Det gillar vi. Notera även den självklara skärpan i blicken. Den här Terminatorn har käkat medlemmar från motståndsrörelsen sedan Jesus gick i kortbyxor.

... och Susanne von Osten

Detta är Susanne von Osten. Hon är jättearg. Hon gör film, oftast av ett sådant slag som inte så många går och ser.

Men det är inte därför hon är arg i dag. Nej, i dag är hon arg för att jag haft (och nu börjar jag citera från hennes brev till mig):

"... den dåliga smaken att skoja om ostandet och osten i allmänhet. Det är inte roligt att läsa om hur du skämtar än hit, än dit, om ostens varande. Dina ord är knappt lagrade eller ens i närheten av den krämiga Brie som du tror att du är, och förstås inte heller som en välpastöriserad Feta. Jag kan min ost, ska du veta, och du är snarare vitmögelskräp, bortglömd längst in i kylen som en trött gammal Edamer eller möjligen en ointressant Cream Cheese.
Ah, jag minns min ungdom. Camembert! Gouda! Ricotta! Manchego! Vilka ostar. Det var där jag tog mitt namn och det var även där jag en gång mötte en man så lagrad, så insmord i sin egen pastörisering att ..."

Vi bryter där. Tack, Susanne von Osten.

En del alltså. De har bara för mycket tid helt enkelt.

Hanna som Terminator

Den bättre hälften av Skynet.

På allmän begäran rullar vi nu in Hanna Israelsson som Terminator. Det var förstås bara en tidsfråga innan Skynet skulle rekrytera henne också, med tanke på att jag varit i dess klor sedan närmare ett år tillbaka.

Hanna gillar långa promenader över dödskallar, att slänga soldater genom väggar och mysiga kvällar framför det apokalyptiska likbålet.

Hon gillar även mig, vilket gör oss till ett riktigt skönt döskallepar.

Tyskar och Schwarze Nacht

Jag är i affären och handlar. I kön bredvid mig står det ett gäng tyskar. De snackar om Bratwürst, Donnerwetter och andra såna sköna tyska grejer.

Jag går fram till der Deutsch och säger: "Können sie mir?"
De ser förvånade ut. "Eh ... das glaube ich nicht."
"Aber ich bin der Författer."
"Aso?"
"Ja, aus Deutsch. Ich bin der Tyske Författare. Hur kan ni inte können mir?"
Tyskarna tittar på varandra. Jag blir nu förjävla irriterad. Fattar de inte? Jag är ju utgiven på tyska, hur kan de inte begripa vad jag pratar om? De ska var glada att jag finns på tyska och så många andra tyska böcker kan det väl ändå inte finns.
"Ich bin der Författer aus Schwarze Nacht! Warum fatten sie nicht detta?"

Tyskarna skyndar därifrån. Jag springer efter dem med två matpåsar i varje hand, "Der Författer, meine Damen und Herren! Wir können Schnitzel fressen zusammen!"
Men de kastar sig in i sin tyska bil, bränner gummi på parkeringen och flyr tillbaka till der MünchenGuteJugend.

Mörkrädd aus Deutsch!

Nu är Mörkrädd ute på tyska, in Deutschland. Das ist gut. Tyskarna är riktigt sugna och får mig att framstå som inte bara Sveriges, utan över huvud taget vår tids nya spänningsförfattare. Jag är die ScheiBe i Tyskland, helt enkelt.
(da shit, alltså, om någon missade det)

De säger bland annat saker som "Horror har einen neune Namen: Andreas Roman" och "Mit seinem Sensationsroman feierte er in Schweden als neue Stimme der Spannungs- und Horrorliteratur seinen Durchbruch."

Dessvärre kan jag inte tyska och fattar därmed inte ett ord av detta. Men det låter bra.

Så här ser den ut i alla fall:

Die Tallenbaum

Systrarna Skynet

Moa Bonecruncher Rosenberg


Hannah Soulreaver Rosenberg

Vår växande armé av Terminators föräras i dag av ett syskonpar - systrarna Rosenberg! Den mörka är Moa och den ljusa är Hannah.

Skynets senaste jobbar alltid i par, tar inga fångar (för om den ene gör det så köttar den andre fången, så det går liksom aldrig ihop) och anfaller alltid från varsitt håll.

Så sabla lömska, dessa Skynets systrar.

Därför gillar vi dem väldigt mycket.

Max von Osten

Max von Sydow och helvetesosten är i mitt kök och har blivit vänner. Jag fattar ingenting.

"Du var riktigt bra i Pelle Erövraren", säger osten till Max. "Du var som en cheddar, stark men ändå full av känsla."
"Äsch", säger Max.
"Och du var riktigt fin i Utvandrarna", säger osten vidare. "Där var du hela Falköpings ostproduktion förkroppsligad: Mäktig, väldoftande och lagrad, men ändå inte utan skalk."
"Så säger du säkert till alla Max von Sydowar."
"För att inte tala om din insats i Äppelkriget. Där var du som Gamle Ole själv - svulstig, dansk och värdig.

"Får jag smaka?" frågar jag.
Men de bara pratar vidare och nonchalerar mig. Efter en stund går Max, han luktar ost i hela munnen och snart är osten ute ur mitt hem, precis som jag ville.

Ändå känns det som om jag har förlorat något.

Skynet växer

Skynet's finest. Svalare än någonsin.

Javisst, här är Krister Svanlund, en Terminator som kör lite mer på den tillbakalutade stajlen. Han uträttar Skynets ärenden med en självsäkerhet som skulle få Clint Eastwood att rodna, helt enkelt.

Välkommen till Skynet, Krister.

Max och osten

En stund senare hör jag gemytliga ljud och skratt från köket.

Jag tassar in och vad ser jag - där sitter Max von Sydow och äter hårt bröd med marmelad, och en stor bit ost på mackan. Han och osten har blivit de goaste vänner och nu sitter de i mitt kök och ostar utan skam.
"Ta en bit till du", säger osten och erbjuder sig till Max, som skär försiktigt.
"Detta är som att äta direkt ur lommen", säger Max och mumsar förnöjt. "Oj vad smaskigt, som Kejsar Ming skulle sagt."
Men när jag kommer in, då blir de tysta, blänger på mig, sedan tittar de på varandra och skakar på huvudet.
"Jävla idiotAndy", muttrar Max.
"Eller hur", säger osten och skär loss en bit av sig själv och mumsar vidare.

Ytterligare en terminator om dagen

Hasta la Vista, alla andra bloggar i världen utom den här för den tycker Skynet är bäst.

Ja här är en till.

Anna Augustsson, riktigt jävla badass är hon. En T-800, eller ett Skin job då som ni numera vet att det heter. Jag vet inte säkert men jag tror att Anna var en av de som gav Arnold stryk innan han teleporterades tillbaka till nutid (som numera är dåtid då), för att han var en sån mes.

Go Anna go.

Ja, och go Skynet go också förstås. Såklart.

Osten och kejsar Ming

Max von Sydow knackar på, iklädd prästdräkt och med en skön svart väska i handen.
"Hallå Andy", säger han. "Är det här det Satan ska drivas ur osten?"
"Javisst, stig på."
Max stiger på men när vi närmar oss kylen, hör vi osten "HAHAHAHA KEJSAR MING DÅ ELLER HAHAHA"
Max von Sydow blir alldeles svettig. "Hur visste han det?" säger han. "Hur visste ostajävulen att jag spelat Kejsar Ming i Blixt Gordon? Åh den satan."
"Ja den satan", säger jag och hjälper den redan stapplande Max in över tröskeln. Men jag fnissar lite också, för osten har en poäng här faktiskt - Max von Sydow var faktistk väldigt fånig i rollen som Kejsar Ming.


"Det här kommer jag få ångra men jag behöver pengarna", tänkte Max von Sydow för många år sedan.

En terminator om dagen

Come with me if you want to levla.


Javisst kära vänner. Först ut på plan i vår växande armé av anhängare till Skynet, är David Söderstrand.

Kolla här så snygg David blev när han omvandlats till en Terminator, modell T-800. Ett Skin job, som vi som har lite koll kallar den här modellen.

Det här är förstås bara början. Alla ni som vill ha en plats i Skynets armé, ni går hit och sedan skickar ni er bild hit:
andreas@andreasroman.com

Så ses vi efter apokalypsen.

Puss och kram,
Andreas

Max och osten vidare

Jag ringer Max von Sydow för att be honom driva ut osten från kylen.

"Nej!" ropar han i telefon när jag ringer honom. "Du kan icke be mig om detta, Karl-Andy! Jag har tampats med den Oste förut och det tog nästan kål på mig. Jag orkar inte kämpa mot Cheddifer igen!"
"Men Karl-Oskar von Sydow", säger jag, "om inte du tyar, vem ska göra det då? Alla andra som mött OstSatan i battle, har förlorat!"
Max von Karl-Oskar grubblar över detta och säger till slut: "Nåväl. Jag kommer. Har du marmeladen?"
"Javisst."
"Knäckebrödet?"
"Jajamensan."
"Ballongdräkten?"
"Givet."
"Vattenmelonerna?"
"Fåna dig inte. Självklart."
"Ett glatt humör och oömma kläder?"
"Såklart."
"Då kör vi. Mot Amerika!"
"Nej nej. Du ska hit. Och driva ut en ost besatt av Satan från min kyl."
"Ja just ja. Dumma mig."

Jag hade rätt

Tydligen går det inget vidare för Malena Ernmans La Voix. Låten spelas inte mycket på radio och får inte alls den airtime i teve och sådant tjosan som en göttig schlagervinnarlåt borde få.

Låt mig bara poängtera och för all del även påminna kreti och pleti om att jag gav henne noll poäng när jag satt i schlagerjuryn. Och att alla andra i juryn höll med och sa "Nej den här Malena, det går inte, det går bara inte, det är allt jag säger."


Men försök själva då om det är så jävla enkelt.

Bli en Terminator du också

Som ni vet så jobbar jag ju på dataspelet Terminator: Salvation, och nu har jag gått och blivit en Terminator själv. Det är inte dumt alls faktiskt, jag kan gå genom väggar, kasta runt folk som är otrevliga och vinna varje staring contest jag ger mig in i.

Du vill säkert också bli en Terminator, det tror jag allt.

Men gå hit då och bli en sådan, och om du vill får du gärna visa mig resultatet. Mejla i så fall hit:
andreas@andreasroman.com

Om jag får många sköna bidrag, lägger jag upp de skönaste på bloggen, så kan vi bli som en enda stor Terminator-familj.

Det låter väl mysigt, va? Eller vad säger ni?



Harrejävlar.

Max von Sydow och osten

Det är påsk och den fruktansvärda osten är alltjämnt kvar i vår kyl. Varje gång jag närmar mig den, hör jag hur den fräser och stönar. Om jag öppnar kylen, skrattar den "HAHAHAHAHA JA NU BLOMMAR LÖKEN HAHAHAHA".

Här finns bara en sak att göra och det är att ringa Max von Sydow, så att han kan driva ut demonen, Exorcism style. Osten ska ut, till varje pris.



Att driva ut Satan är en sak. Att driva ut den fördömda osten, vet jag inte om jag tyar.

Elefantninjan på stan

Försök själva då om det är så jävla enkelt.


Jag mötte elefanten på stan ett tag senare.

Vi såg varandra på avstånd, han smet bakom ett träd, tittade fram med kisande blick och gjorda några sköna ninjamoves i luften. Sedan skrattade han. "Ah, jag bara skoja lite Andy vet du. Var inte rädd, haha."
"Ja du är rolig du. Hur är läget då? Hur går det med ninjakarriären?"
"Hahaha gick du på den? Harrejävlar Andy, du är inte smart du. Jag, ninja? Sluta nu. Jag är ju en elefant, det går ju inte."
"Nej det går ju inte. Gud vad dumt, hur kunde jag gå på det."
Och så fortsatte vi skratta båda två, men plötsligt blev elefanten tyst, ryckte tag i min krage och drog mig riktigt nära. Han stirrade mig i ögonen, gravallvarlig nu. "Nu håller du käften", sa han.
"Okej", sa jag.
Sedan släppte han mig, rättade till min krage och gick därifrån. Jag såg efter honom, han kom till en tvärgata, såg sig om och försökte smyga in när ingen såg, men välte tre bilar i processen och rev ner ett par lyktstolpar, drog igång en vattenpost och ramlade genom rutan på en panoramarestaurang.

Elefantninjan

Fest. Jag sitter bredvid en elefant som påstår att han är ninja,

Jag tittar på denna enorma elefant, som med sin snabel råkar riva ner en kristallkrona och som med sina jättelika ben välter matbordet upp och ner, som förläget ber om ursäkt och sedan återvänder till diskussionen med intresserad blick.
"Ninja?" säger jag.
"Javisst. Zang! bang! shazosabam! Bara så där. Tjong, kaststjärna rätt mellan ögonen, pao! Haha. Såg du? Nä! Tänkte väl det, så fort går det när ninjan smyger om natten." Han kisar med blicken, ser hemlighetsfull ut.
"Öh, okej. Men du är ju en elefant."
Han rättar till partyhatten på huvudet. "Ja?"
"Ja men alltså. Du är ju en elefant."
"Ja, jag vet det. Vad är det du försöker säga?" Han gör en gest och river ner ett vitrinskåp från gipsväggen.
"En elefant kan ju inte vara ninja."
"Och vad fan vet du om det? Är du ninja själv eller?"
"Nej, förstås inte, men -"
"Eller du kanske är elefant?"
"Nej, jag är inte en elefant. Men alltså, en ninja kanske -"
"Okej, okej, förlåt att jag avbryter, men det låter som om du inte vet vad du snackar om då, okej? Du är inte ninja. Du är inte elefant. Men tydligen vet du jävligt mycket om saken ändå."
"Nej, förlåt, jag menade inte så. Du är säkert jättefin för att vara elefant, det är inte det -"
"Åh, jaha, nu kör vi den också ja. Nu kallar du mig tjock. Du är inte så jävla smal själv, din fettpelle."
"Men alltså -"
Han gör en grimas och härmar mig. "Du är ju elefant, du är ju elefant. Jag är författare så jag vet att elefanter inte kan vara ninjor, jag vet visst allt. Dum i huvudet är jag också, det kanske jag glömde säga. Atatatatatatata."
"Jaja. Du är säkert en jättebra ninja."
Elefanten lutar sig närmare och knockar vitvarorna ut genom fönstret i farten. "Jag är the best goddam ninja härifrån till Mount Fuji, okej?"
"Okej."
"RESPEKT!" skriker han och gör lite moves med sina stora elefantarmar, "haaa ... shaBANG!", dunkar genom hela väggen in till grannen och faller framlänges med sin lilla elefantsvans som en propeller genom huskroppen.

Citrusträdet

I vårt sovrum står ett citrusträd. Det är naket, har tappat alla löv och verkar slumra. Det står vid ett golvfönster och får ljus hela dagen, men har ändå slagit kvistarna omkring sig, som om det ville gömma sig i sin dvala. Man kan tro att det är dött, så stilla är det. Men skalar man försiktigt av en bit av dess hud, så ser man att det är grönt och friskt därunder.

Ibland skjuter trädet ut små skott. Kvistarna får nytt liv och de vita blommorna vecklar ut sig, fyller rummet med en söt doft från Medelhavet. Ljusgröna blad tittar fram och börjar treva längs med väggen. För ett ögonblick har trädet vaknat och vibrerar i ljuset från fönstret.

Men efter några dagar sjunker trädet ihop. Det tappar sina blad och blommorna vissnar. Den friska doften blir tunnare tills den försvunnit helt, ersatt av lukten från nytvättade sängkläder. Om man tyckte att man kände en varm och dammig vind från varmare länder, så är den i så fall borta nu.

Redigering åt skogen

Nej vad fan, nu skiter jag i det här och stoppar upp mina bläckpennor i näsan i stället.

Mycket roligare, och mer produktivt, med tanke på den dynga jag producerat hittills.



Roligare än så här blir det inte.

Redigering igen

Ja, det går inte bättre nu heller, kan jag säga.

Ändå är detta den bästa bok jag skrivit hittills.

Det är nog därför det är så svårt.



Så här ser det ut när det är svårt.

Vidare redigering

Ja, det går inte bättre nu, kan jag säga.

Men till Louise säger vi att det går kanon, okej? Är ni med mig på detta, kära vänner?



Så här ser jag ut när jag stirrat på ett kommatecken i tre timmar.

Redigering av Någon i din säng

Kära vänner,

Nu är jag djupt inne i redigeringen av Någon i din säng.

Som vanligt går det åt helvete. Men något annat är ju inte att vänta.



Så här ser det ut när det går åt skogen.

Förvirring i cafét

Det ligger ett skönt fik här i närheten där jag bor och de som driver stället tar sitt fikande på allvar. Det finns bara ett problem. Låt mig gestalta det för er:
"Hallå gosse. Vilket fint väder vi har i dag." (säger jag då, glad i hågen och rosenröd om kinden)
"Jen." (säger han då, kanske glad, kanske inte, svårt att veta)
Okej. Det där fattade jag inte. Men strunt samma, vi kör vidare.
"Jag skulle vilja ha en kopp te. Går det att ordna?"
"Ja mun hin rar en alledene kind. Vemken willa hu?"
Hoo-kej. Jag förstår absolut inte ett enda ord. Men jag gissar att han undrar vilken sort jag vill ha. Så jag kontrar:
"Ta något grönt."
"Okay. Den tanker ja ni kon dracke mit lite sanne, lite denne, lite sånt."
Seriöst. Vad pratar vi om? Men jag nickar och säger:
"Kör på det gosse. Det låter gott."
Och snart har jag fått mig en fin kopp te. Så det mesta ordnar sig till slut ändå.

Författare och bloggar

En sak som jag tycker är lustig och lite söt, är att när det gäller bloggar så är författare väldigt dåliga på att kommentera.

"Man försöker skriva något men så blir det inget bra", eller "Jag kom inte på något att säga", eller "Äsch, det blev så fånigt, jag skrev aldrig klart det." Så brukar det heta när vi pratar om det i alla fall.

Det kan hända att vi med pennan som yrke levererar när det gäller det förberedda och välplanerade ordet. Men när man ska vara spontan, då är det publiken som inte bara bestämmer utan som är överlägset bäst, eftersom de allt som oftast får till det. Och inte är hämmade över noggrannheten i den planerade skriften, som är lika mycket i vägen som den är till hjälp.

Detta gäller i synnerhet er, kära läsare på Att Levla. Det är inte ovanligt att ni levererar inte bara något tänkvärt, utan något rappt och roligt som ger än mer djup till inläggen på bloggen.

Utan er, ingen blogg helt enkelt.

Precis som det ska vara.

Florence klarar skivan

Jag och min kompis var på Apoteket för några dagar sedan. Han var lite stökig i magen och behövde något som lugnade ner denna oro. Vi mötte Florence, kortväxt dam i vit rock med glasögonen på nästippen.
Min kompis: "Jag skulle vilja ha något mot magen."
Florence: "Hur menar du då?"
"Ja, du vet, man kan ju vara lite orolig i magen i ibland, när man går och tänker på saker och är lite stressad och så."
Florence spände då ögonen i honom och sa: "Är det inte bättre att du slutar tänka på sådana saker i stället?"
"Ja, jo. Men kanske tills dess att jag slutat tänka på det, så vore det fint med lite medicin."
Florence stod kvar, orörlig. Besviken. Armarna i kors. Sedan nickade hon, sa "Nåväl, jag ska hjälpa dig" och ledde oss mot medikamenten.

Så där ska det fan gå till på Apoteket. Vård för både hälsa och själ, med personal som säger som det är, utan tjafs och med självklar pondus. Florence vet vad hon snackar om.

Elefantninjan bråkar med mig

Hej på er, ni som läst inläggen om elefantninjan.

Det blev något konstigt och de poppade upp alldeles för tidigt. Jag fattar ingenting, men det gäller i och för sig det mesta jag gör här i livet. Så varför skulle detta vara annorlunda?

Jag har tagit ner dem nu och presenterar dem snart igen, men då i rätt ordning och så som det var tänkt.

Ja, hej på er andra ni också förresten. Ni är fina ni med.

Maneta caipirinha

Strömstad. Hanna har beställt caipirinha i baren. Det går sådär.

Bartendern drar på sig sydvästen och börjar blanda till grejer. Han tar fram fiskenätet, han krossar mussleskal, han startar träbåten, han oljar in sin rock och krossar is. Därefter så är drinken klar, han skjuter fram den över bardisken, den liknar algblommigt vatten vid västkustens utlopp. Myntan är ersatt med tång, råsockret är planktonägg. Han grinar mot Hanna, rättar till vegamössan och pekar på caipirinhan:
"Ser i silla där?"
"Ursäkta? Nej."
"Ser i silla, som hon simmer runt bland isa?"
"Har du lagt en sill i min caipirinha?"
Han knackar på glaset och putar med läpparna. "Silla silla, simma i caipirinha, va fick en se, maneten på sne!"
Hanna tar drinken och tackar för sig.

Silla caipirinha

Jag och Hanna var på spa i Strömstad för inte så länge sedan. I norra Bohuslän råder en lite annan kultur bland hotellen. Hanna ville till exempel i ett svagt ögonblick köpa en caipirinha i baren.

"Jag tar en caipirinha, tack."
"Sa det vare med eller uten mokrill?"
"Öh, va?"
"Ja. Sa i ha saltvattnet med eller uten mokrill?"
"Utan. Tack."
"Greit."

Jag är från Skåne

Horsens, Danmark. Litteraturmässa. Jag talar inför vad jag misstänker är nästan hundra danskar. Många sittande, en del stående. Alla lyssnar, skrattar, häpnar, flämtar och andas ut. Vi har så trevligt så det finns inte.

Efteråt är jag fruktansvärt nöjd med mig själv och över publikens respons, och många kommer fram och tackar. Vilken dag. Jag är chef, helt enkelt.

En av danskarna säger:
"Det var godt att lyssne till deres baerettelser."
"Tackar", säger jag och frossar i min egen förträfflighet.
"Og du foertalte po et vis so man foerstod. Du talte valdigt klar och tydlig."
"Vad bra", säger jag och tänker att det finns nog ingen i hela världen som är så bra som jag.
"Aer do mogligen fra Skåne?"
Mitt leende stelnar. Min uppsyn mörknar. Min blick blir svart. "Jag är från Göteborg."
"Mange godt. Det er densamme, syns jeg." Så klappar han mig på axeln och går därifrån.