Bokmässan tjoar vidare

Johan och jag tjoar vidare i Bokmässans monter. Det är ett liv och ett kiv. Vi skjuter ärtrör på förbipasserande, och när de vänder sig om så pekar vi oskyldigt men förtroligt på Eva Gedin som står i närheten. Folk blänger ilsket på henne och undrar varför hon skjuter med ärtrör på folk.

Vi riggar vattenhink på monterns kant, knuffar lite försiktigt på den när Jan Guillo går förbi så att han blir alldeles blöt. "Det var då schutton", säger han, "vad fuktig jag blev nu. Och jag som har älgfärs i skjortfickan, hur ska det här gå?"

Sedan kommer G.W. Hans enorma kalufs skjuter ut sina tentakler åt alla håll och kanter, vi får kämpa mot den likt kapten Nemo kämpade mot jättebläckfisken, som tur var har Johan med sig sin tentakelmachete och jag har gamla olästa kriminalfallsluntor med mig. De delar av kalufsen vi inte lyckas kapa, matar vi med luntorna tills G.W. simmar iväg, helt ovetande om vad hans jättelika man har ställt till med.

Men lustigast är när en asiatisk kvinna ställer sig framför oss, spänner blicken i oss och säger: "Var är manga?"
Johan och jag blir svårmodiga. Han blir tyst. Jag knäpper händerna. Frågan kan tyckas vara konkret, men den döljer ett filosofiskt djup som inte går att förneka. Johan tar av kepsen och lägger den på bordet.
"Jag är manga."
Jag lägger en hand på hans axel. "Det är vi alla, Johan."
Kvinnans ögon växer. "Manga? Var?"
Men vi förmår icke mer, stundens allvar griper oss och vi har inget svar. Var är manga? Ja, sannerligen.

Världskulturmuséet nästa

Ja, då var samtalet på Torslanda bibliotek avklarat. Det var många äldre där, jag tänkte att nu skrämmer jag väl bort dem allihopa. Men det gjorde jag inte och jag fick en fin blomma efteråt.

Tack så mycket, Torslanda Bibliotek, för att jag fick komma. Vad trevligt vi hade.

Vidare - Världskulturmuséet! Jag och Naviden ska prata om skrivandet, det blir workshop och man får jobba och svettas. Men biljetterna är tyvärr redan slut.

FAST - du kan komma och lyssna ändå. Biljetterna ger deltagarna vissa privilegier men alla kan ändå komma och lyssna. Du får inget fint välkomstpaket och du får inte tillgång till oss som redaktörer mellan klasserna, men du får åtminstone träffa oss och lyssna på oss.

1300, söndag. Om du är sugen. Ses där.

Att kränga böcker på Bokmässan

Det är bokmässa. Fredag, 1500. Jag och Johan Theorin sitter i en monter och signerar böcker. Det har rests kravallstängsel, pikéstyrkan ledd av Mikael Persbrandt är inkallad för gammal vänskaps skull, skyttetornen är armerade. Ordningen kring signeringshysterin måste bibehållas, till varje pris.

Men det kommer nästan inte en käft och jag och Johan sitter mest och tjoar och skojar i montern. Vårt goda humör lockar i och för sig till sig rätt många, bland annat tre damer från Stockholm. Johan kör sin klockrena pitch: "Har ni varit på Öland?"
En av damerna plockar upp Skumtimmen. Hennes blick smalnar. "Ja men den här boken har jag hört talas om ... gav jag inte den här till Janne?"
"Jag tror inte att Janne har den", säger Johan.
"Jag snackade med Janne", säger jag. "Han har den inte."
Damerna skrattar - vi är ju så kvicka, Theorinen och jag - men så säger en av dem: "Men du. Det var nog inte den här."
"Just det", säger Johan. "Det var en annan bok som Janne fick."
"Janne har sagt till mig att han gärna vill ha den", påpekar jag. "Vi ringdes vid i går, han var nästan förbannad för att han inte hade fått den än."
"Ja det klart ...", säger en av damerna eftertänksamt. "Jag har ju hört talas om den här, det har jag ju. Den ska ju vara väldigt bra."
"Javisst! Den är jättebra", säger vi båda två. Johan plockar upp en mindre tummad pocket, greppar pennan och säger: "Ska jag skriva Till Janne då?"
"Jag tror Janne blir ledsen om han inte får en signerad kopia", säger jag.
"Ja det förstås", säger damen.

Och efteråt, när damerna har gått, så gör Johan och jag vår krigsdans, som vi alltid gör när vi sålt en bok.

Paus till måndag

Nu är det bloggpaus tills Bokmässan är över.

Ses på måndag igen.

Agenda för Bokmässan

Ja, hörni. På Bokmässan ska jag träffa lite utländska förlag, prata med översättare, gå på en del mingel och sådana saker.

Men jag ska framför allt:
På fredag signera i SF-bokhandelns, klockan 1500, tillsammans med Johan Theorin

På söndag hålla ett miniseminarium, 1300, i sal F5 - söndagar är seminariegratis!


Just söndagens seminarium kommer bli intressant. Kanske det enda seminarium jag håller, som kan vinna på att inte så många dyker upp. Men förstås så vill jag att alla som vill träffa mig ska komma, så vi ses där och så har vi lite myspysigt tillsammans i mörkret.

Skynets lunchrum

Bengt jobbar på Skynet. Varje dag har han med sig en unikabox med två sköna mackor i. Hans fru Inga-Gerd gör dom på morgonen och pussar honom hej då innan han går för att stämpla in för 06:32-passet på Skynet.

Bengt går in till lunchrummet på Skynet och sätter sig ner med sin unikabox. Han brukar vara först. Två terminators, robotar avsedda att förinta mänskligheten, sitter och spelar schack bredvid. Bengt öppnar lådan och luktar på prickikorven som nästan kryper fram över kanten. "Hel-VE-te vad gött", mumlar han för sig själv.
Han vänder sig till en av mördarmaskinerna: "Du, Berra. De e när man får såna häringa goa mackor varje dag, som man ändå tänker att man har det rätt gött."
Roboten flyttar en pjäs över brädet. Den andre roboten tänker i en halv sekund och gör sedan ett motdrag.
Bengt tar en tugga och ser tankfullt ut genom fönstret. "Ja men du vet att vi har ju ändå vatt gefta nu i kanske ... ja, vad blir det ..." Han kisar med blicken. "Ja jävlar, det blir nog en trettiotvå år snart. Vi har bröllopsdag om en månad. Kan du tänka dig det? Va?" Han knuffar den ena förintelsemaskinen i sidan. Sedan tuggar han och nickar förnöjt, häller upp kaffe ur termosen.
"Du kanske ska ha dig en kopp?" säger han och erbjuder termosen till en av köttamaskinerna. De har spelat klart, de flyttar tillbaka pjäserna och börjar om. I snitt gör de kanske trettio drag var i minuten.
"Inte det nej. Jaja, alla har ju sin grej. Du kanske inte e en sån som dricker kaffe." Han skrattar. "Ja du vet att jag skulle inte kunna vara utan kaffe. Nej en dag utan kaffe vettö, då skulle jag nog stryka med."
Maskinerna vänder sig exakt samtidigt mot Bengt. Deras ögon pulserar rött.
"Javesst", skrattar han. "Rakt av bara. Pang bom." Han tar fram snusdosan och kör upp en rejäl prilla under läppen. Han erbjuder dosan till maskinerna. De tittar på den.
"Och så snusen då", säger han. "Utan snusen skulle det nog också gå åt helvete."
När ingen av dödsmaskinerna tar en snus, så stoppar han ner dosan i fickan igen och fortsätter äta sin prickikorvmacka. Maskinerna återvänder till sitt spel.
Dörren slås upp och Sven kommer in. "Hallå Bengan", säger han.
"Hallå Sven. Allt gött och så eller?"
"Gött som fan."
"Fan vad gött."
"Som fan."
"Gött gött."
"Hamen."

Skynet spelar allan

Varje morgon stämplar Bengt in på Skynet, där han kör truck. På Skynet bygger man terminators, robotar avsedda att utrota mänskligheten. Men det dagliga arbetet på golvet måste ändå fortlöpa och Bengt vet vad han vill.
När han kör trucken genom meterhöga hyllor med pall, reservdelar, muttrar, syntethud och annat sådant skönt, så vill han ha ordning och reda i korridoren. Han hatar framför allt när någon av robotorna är i vägen och bara inte fattar att han faktiskt måste fram.

Just i dag är det en sådan dag. Bengt susar i femton kilometer i timmen med gaffeln åkande upp och ner. Han är på gång. Han flyttar pall. Han kör runt hörn. Han stämplar in, han stämplar ut. Han längtar efter lunchen då han kan få äta prickikorvmacka ur unikaboxen.

Men så står där en robot i vägen, en två meter lång terminator, ett metallskelett med röda brinnande ögon. Bengt kommer inte fram. Han höjer och sänker gaffeln upprört.
"Du! Öh, du!"
Roboten tittar på Bengt. Bengt lutar sig ut åt sidan.
"Kan du ta och flötta på dig eller? Jag behöver komma förbi här med trucken."
Roboten rör sig inte.
"Tror du att du kan gå så här hur som helst och bara hålla på som du gör eller? Va? Kan du ta och flötta på dig nu så jag kan köra förbi? Jag har fem ton pall att flötta här innan det e dags att stämpla ut då va, och jag har verkligen inte tid och tjafsa med nån jävla plåtniklas som springer runt här och spelar allan i mina korridorer!"
Roboten flytter på sig. Bengt växlar upp, trucken hostar till, gaffeln far upp i toppen med en skräll och sedan ner igen. Bengt rullar vidare, han är så arg så han tar kurvan på nästan två hjul. "Jävla idiot", muttrar han. "Tror att dom kan komma här och bara uppföra sig som viktigpettrar. Snart ska dom la börja köra truck också."

I dag fyller Hanna år

I dag fyller min fina Hanna år. 0739, 1980, så föddes hon. Det var en bra dag, en av de bästa. Hanna har under sin karriär regelbundet rymt från dagis, lindat in sin farfar i toapapper, försökt montera ner kristallkronan från Berså Bar, lagat de bästa pannkakorna jag ätit i alla fall, hittat ett nytt hemligt recept till hur man kan göra pop-corn ännu godare, bott i ett spökhus i Gamla Uppsala, utvecklat en godissmak som motsvarar den av en 80-årings, plåtat lejon i Tanzania och varit med om översvämningar i Indien, fått fason på en skolklass och många andra fina grejer.

Det är bra jobbat av en 28-åring. Nu tycker jag att vi tar och hurrar för henne, hörni. Allihopa nu:

Ett tjofaldigt leve för Hanna. Hon leve:

HURRA

HURRA

HURRA

HURRA

(for she's a jolly good fellow, for she's a jolly good fellow, for she's a jolly good feeeellow .. and so say all of us ...

och så hoppar gubben upp ur tårtan och mejar ner alla med kulsprutan, som i Some Like It Hot när Al Capone har lackat ur på några lirare och gör processen kort med dem)

Jobba Skynet

Härom dagen mötte jag min gamle granne från förr, Bengt. Han är nästan sextio år och har knegat fabrik hela sitt liv. Han har flint med lite hår på sidorna, en skön ölmage, han käkar prickikorvmacka och gillar fotboll.

"Amen tjenare Bengt, hur står det till?" ropade jag när jag mötte honom.
"Men hallå grabben, gött o se dig. Det är gött som fan."
"Härligt. Vad gör du numera då?"
"Nä du vet, jag jobbar Skynet nu."
Skynet? Jag fattar ingenting, kliar mig i huvudet. Bengt fortsätter:
"Jag kör truck på Skynet. Har hand om pallhanteringen av alla nya såna däringa törminajtors som kommer in. Det är en jävla massa lådor ska du veta. Dom kommer ju i flera delar så då. Och så ska dom upp på bandet och rullas ut i ett djävla tempo. Bygga bygga bygga. Sånt jävla tryck på dom där maskinerna nu."
"Jobbar du på Skynet?"
"Jajamensan. Kolla här." Bengt drar fram ett passerkort:

CYBERDYNE SYSTEMS
SKYNET
AVDELNING 2A
BENGT LARSSON


"Jaha ja", säger jag. "Ja där ser man."
"Vesst. 0637 är jag där, stämplar in, gör mitt skift och stämplar ut åtta timmar senare."
"Åtta timmar?"
"Jajamen. Skynet bjussar på lunchen, jävligt schysst faktiskt. Och om bilen pajar så betalar dom taxi. Bra sjukvård också."
"Skynet ... har sjukvård?"
"En riktigt bra sådan också. Men facket var på dom, vettö, det var konflikt. Förhandlingarna strandade. Men sedan blev det retroaktivt från förste februari och nu är avtalet i hamn."
"Jaha. Vad bra."
"Kanon. Nej men du vet att nu måste jag dra. Frugan väntar. Vi ska handla på Konsum och sedan laga medda hemma. Det blir matlåda till Skynet i morrn."
"Jaha."
"Ha det gött killen."
"Ja ... detsamma."

Jobba Skynet?

Bokmässan fredag, bokmässan söndag

Hörni.

Nu är det Bokmässa.

På fredag, klockan 1500, så sitter jag i SciFibokhandelns monter. Jag signerar böcker tillsammas med Johan Theorin. Kom gärna och hälsa på oss, vi vill gärna träffa er och veta vilka ni är.

Och på söndag, 1300, håller jag ett miniseminarium om urskräck och om Mörkrädd i synnerhet. På söndagar får man gå på seminarier på sin entrébiljett, så det räcker med att ni är på mässan så får ni gå.

Så kom nu och hälsa på, så ses vi där. Det blir väl trevligt, så säg.

Vigilante blir film

Då var det klart.

Vigilante blir film.

Efter flera samtal med regissören Magnus Hedberg och hans sköna bundsförvanter på Rock'n Roll film, så är jag nu övertygad om att Vigilante kommer att bli en visuellt stark, våldsam och dramatisk berättelse.

Drivet hos de här människorna gör att jag med fullt förtroende och enorm spänning ser fram emot resultatet. Vigilante är inte på något vis en behaglig historia och Marcus Gyllendahl kommer alltid vara en karaktär som polariserar läsarna. Hans mardrömslika fall och det suggestiva anslaget har nått hela vägen till teamet bakom filmen, och deras bild av vad den ska bli, är smått lysande.

Så vi ses på premiären då, tycker jag.

I dag Lund

I dag ses vi nere i Lund, hörni. 1600 pratar jag om varför manus i tevespel suger, och detta gör jag i Stadshallen, Sessionssalen. Det blir grejer det. Man kan läsa lite mer om det här om man vill.

Ses där då kanske? Gött gött.

Blogglördag hemma hos G.W.

Blogglördag, sista dagen i bloggveckan. Vi avslutar den hemma hos Leif G.W. Persson (Gee-Wee herman som hans vänner kallar honom, efter hans favoritfilm).

Numera är Leif G.W. Persson kortklippt. Det har han inte alltid varit.
Han klippte sig kort av två skäl: Dels för att han, tillsammans med Janne och Henning, blivit en Chick Fatale. Men också för att hans enorma kalufs slukade allt som kom i dess väg.

Leif kunde vakna på morgonen och så kunde hans fru säga: "Var är kaffet, Leif?" Och Leif kunde sträcka in handen och känna efter bland sitt enorma hår, treva och leta. Det ska vara här någonstans, tänkte han och hittade det till slut.

Sedan sa frugan: "Var är kaffemaskinen, Leif?" Varpå hon själv stack armen in i hans kalufs, hon trängde förbi armbågen och letade med vida gester inne i Leifs jättelika kalufs. Hårstråna rörde sig likt tentakler kring hennes hud, någon ropade "Hörrö, akta dig va, visa hänsyn!" inifrån kalufsen. Till slut kände hon något hårt och metalliskt och tänkte att det måste vara kaffemaskinen.

Men det var inte kaffemaskinen, det var deras gamla Skoda, som de undrat så var den varit under den senaste veckan. "Du har vår Skoda i din kalufs, Leif."
"Ja", sa Leif. "Var det där den var?"
"Du måste göra något åt ditt hår. Det går ju inte att komma fram i lägenheten snart, så som det växer och flödar. Jag är rädd för ditt hår. Jag är rädd att ditt hår kan börja få för sig saker. Göra grejer."
"Ja", sa Leif. "Jag ska se vad jag kan göra."

I hemlighet smög han sedan in i garderoben, där han inte alls hade en läshörna som han sagt till sin fru utan en frisörhörna, där han hade egen fön, torkmaskin, höj-och-sänkbar stol och handfat för hårtvätt. Där vårdade han sin kalufs ömt, han sa: "Det är du och jag, kalufsen. Du och jag."

Och hans fru skulle aldrig få veta.

Bloggfredagen möter Jan Andreas Linnéa Roman

Under bloggveckan får man ofta besök från när och fjärran, och i synnerhet då på fredagar när en del lever i villfarelsen att man är mer benägen att vilja umgås för att man är slutkörd efter en hel veckas dumheter.

Vi fick oväntade gäster från en annan tid. De hade fått barn, en liten flicka på bara några månader, och de var på genomresa. Jag kom hem sent från jobbet och det hade redan ätits middag och kalasats på vattenmelon när jag kom hem.

"Hej hej", sa jag och kramade alla som skulle kramas. "Vilken söt liten unge."
"Tack", sa mamman. "Vi är väldigt stolta."
"Homen", sa pappan.
"Vad heter hon?" frågade jag.
"Linnéa."

Jag rynkar pannan. Byter tempus. Mungiporna kröks. Utanför blir det mulet. En granne börjar gråta. Hundarna ylar.
"Vad sa du?"
De ser osäkert på varandra. Hanna lutar ansiktet i handen och suckar.
"Linnéa", säger mamman igen.
"Nu förstår jag inte."
"Hehe ... va?"
"Hon skulle väl heta Andreas?"
"Öh ..."
"Jan Andreas Roman. Så var det ju bestämt."
"Jag har inget minne att vi ens pratat om ..."
"Älskling", säger jag och vänder mig till Hanna. "Våra gäster ska visst dra åt helvete nu. Dom har lite bråttom med att vara dumma i huvudet och måste snabbt hem till Idiotsund igen. Puckotåget går vilken minut som helst."
"Men ... vad konstigt det blev nu ..."
"Jag tycker din unge är lite konstig. Framför allt har hon ett konstigt namn. Men det klart, har man vattenskalleföräldrar så är väl inget annat att vänta."
"Men ... vad ..."
"Jag tog det för helvete för givet att ni skulle döpa er dotter till Jan Andreas Roman. Jag blir så jävla ... nej, inte förbannad. Nej, inte det. Utan besviken. Besviken. Det är vad jag blir. Se vad ni har gjort med mig. Se vad ni har reducerat mig till!"
Jag tar fram en kniv och skär mig i armen. "Se här! Det var förstås detta ni ville? Det var det här ni ville uppnå?"
"Vi ska nog gå nu."
Nu gråter jag. "Lämna Jan Andreas här. Jag ska ta hand om honom. Hos er är han dömd. Men hos mig kan han få ett gott liv. Ge honom detta. Se förbi er enfald för en enda gångs jävla skull."
"Henne. Det är en flicka. Henne. Hon heter Linnéa."
"HONOM! JAN ANDREAS ROMAN! EN HAN! EN HANE! EN HÄRFÖRARE! EN TITAN! EN GRAVITATIONSPUNKT DÄR ALLT ANNAT BLOTT ÄR EN OMLOPPSBANA KRING DENNES PONDUS!"
"Hej då."
"Ja skynda er nu, lallarlinjen väntar inte på någon och leder er direkt till Pannbensberga. Seså, skynda. Ah, lämna kvar vinet, va? Och lite melon. Vad gott. Och godis, åh vad härligt. Ja hej då Jan Andreas Roman med sina svettiga föräldrar, hej då."

Bloggtorsdag, kalendariumets dag

Bloggtorsdag! Denna härliga bloggtorsdag. Detta är kalendariumets dag. Följande händer framöver:

21 / 9, kl 1600 - Fantastisk Filmfestival i Lund - Föreläsning om varför manus i tevespel suger
Här håller jag en finfin föreläsning på FFF om varför manus i tevespel suger. I Lund, klockan 1600. Det blir grejer det.

26 / 9, kl 1500 - Bokmässan - Signering med Johan Theorin
Klockan 1500 sitter jag och Johan i Sci-Fibokhandelns monter och signerar böcker så det står härliga till. Kom och hälsa på oss, vi är jättetrevliga, i synnerhet tillsammans.

28 / 9, kl 1300 - Bokmässan - Seminarium om urskräck
Ja ni hör ju själva. Ett litet seminarium om riktigt otäcka saker. Vem vet, kanske blir det alldeles svart i lokalen när jag håller på.

29 / 9, kl 1900 - Torslanda bibliotek - föreläsning
Jahapp. Härifrån kommer jag. Och nu ska jag prata lite om mitt skrivande där. Klockan 1900. Det kommer att bli mycket underligt. Vem är det som reser dig? Offentlige Andy eller Private Andy? Knivigt.

4 / 10, kl 13 - Världskulturmuséet - en workshop om skrivande med Navid Modiri
Det här blir grejer det. Jag och Naviden ska föreläsa om skrivandets konst, det kommer bli något utöver det vanliga med massa rekvisista och bank och svett. Missa inte det, hörni! Man kan anmäla sig här om man vill. Fast platserna är nästan redan slut så skynda er.

10 / 10, kl 2000 - Pocket MedMera, Kulturnatta - Högläsning med Johan Theorin
Då var det dags för mig och Johan att samköra igen. Vi ska läsa lite grejer. Johan ska (antar jag) läsa ur Nattfåk. Och man skulle kunna tro att jag kommer läsa ur Mörkrädd. Men det ska jag inte. Jag ska läsa ur NÄSTA BOK, den som kommer EFTER MÖRKRÄDD. Ha! Det ni. Det blir premiär. Det vill ni inte missa.

Så blir det lite mer saker i november och december också men vi nöjer oss med detta nu, mmmkay?

Bloggonsdag och beställningarnas beställning

Bloggonsdag!

På bloggonsdag dricker man kaffe. Som bara den. Man bälgar i sig enorma mängder, vältrar sig i bönor, man tar påtår, doppar bullen, dricker från fat. På bloggonsdag finnes inga spärrar för kaffet.

Och sålunda: Espresso house. I kön. Snart är det min tur. Jag lutar mig fram och säger till mina två vänner, som är före i kön: "Snart är det min tur. Då jävlar ska ni få se på beställning."
"Oj då", säger dom.
"Javisst. Det är ju trots allt bloggonsdag."
"Förvisso, Andy. Men ändå."

Min tur. Tjejen i kassan väntar.
"Är du med?" säger jag.
"Japp", svarar hon och ler.
"För nu är det bloggonsdag, serdu. Nu jävlar ska du få se på beställning."
"Okej." Hon skrattar.
"Nu blir det åka av, serrö. Du kommer häpna över denna beställning."
"Ojoj."
"Det kommer bli ett sånt jävla liv. Kanske blir det bråk. Men det kommer att bli en sjuhelvets beställning."
"Det låter spännande." Hon ler fortfarande.
"Nu kör vi. Håll i dig, tjejen, för här kommer det att gå undan."
"Jag är redo."
"Okej."
Jag vänder mig till mina vänner. De nickar uppmuntrande. En av dem gör tummen upp. Tillbaka till tjejen igen.
"Jag tar en mangojuice."
"Okej." Hon knappar in i kassan.
"Nu häpnar du nog. Du har hakan i golvet. Du är förvirrad av uppståndelsen. Du är fullständigt bländad."
"Något sådant ja", säger hon och skrattar. "Var det bra så?"
"Nej för fan!" Jag bleknar. "Skojar du? Var det bra så? Långt ifrån, min vän! Långt ifrån."
"Jaha. Vad ska du ha mer då?"
"En moccamuffins."
"Jösses."
"Eller hur. Nu börjar du fatta."
"Det blir trettiofyra kronor då."
"Kanon."

I min uppståndelse glömde jag att det var bloggonsdag och köpte därför inget kaffe.

Jag är mer snygg än smart.

Bloggtisdag och DN hör av sig

Underbara bloggtisdag.

Bloggmåndag var stor. Många fina inlägg. Stora inlägg. Dramatiska inlägg. Men det var ändå bara ett förspel. Bara en antydan till vad vi kan åstadkomma, till vilka höjder vi kan nå, denna härliga underbara bloggtisdag. Måndagen var inledningen, men tisdagen är uppväxlingen. Vi har känt på gasen, nu drar vi igång.

Faktum är att jag, precis som tidigare, har fått brev från en etablerad kulturauktoritet, som har uppmärksammat mitt projekt. Lite så här, som DN skriver till mig:

"Andreas Roman,

Vi har följt ditt projekt. Vi läste bloggsöndagen. Vi följde bloggmånaden. Och nu är det bloggtisdag. Jag säger då det.

Emedan din blogg sedan länge har uppnått sådana kvalitativa höjder att vi här på redaktionen (ja, gubbarna då förstås, kvinnfolken vet vi inte så noga med) har häpnat och förundrats över din storhet, så vill vi nu ändå i och med detta brev påpeka att du har gjort det omöjliga och överträffat dig själv. Den tyngd, den rikedom, den mångfald som finns i dina ord, är osannolik. Kanske historisk. Legendarisk. Vi undrar nu hur vi går vidare i följande frågor:

1) När får vi ligga med dig?

2) Se punkt 1.

Hälsar,
Kulturredaktionen på DN
(ja, alltså, gubbarna då - vi har inte så mycket kontakt med kvinnorna, vi vet inte riktigt hur man gör)

(kolla till höger)

Nu när det är bloggmåndag, så vill jag uppmärksamma er på den lilla saken som jag har lagt till på min blogg här precis till höger.

Där står det:
AllaNiSkönaLäsare

Och där kan ni klicka på:
Follow This Blog

Om ni klickar på den, så betyder det att ni gillar mig och att ni inte har något emot att andra får reda på det också. Det skulle göra mig väldigt glad, rentav lite varm, och när vi har blivit ett gäng polare tillsammans, då firar vi det här på bloggen med att jag lottar ut en ljudbok av Mörkrädd bland alla ni som har klickat och vill vara med.

Det låter väl trevligt? Så här på en bloggmåndag och allt?

Bloggmåndag

Bloggmåndag!

Det betyder bara en sak: Nu ska här bloggas. Som aldrig förr. Stora inlägg. Många inlägg. Relevanta inlägg. Festliga inlägg. Betydande ilägg. I dag, måndag, ska jag ge er en upplevelse vars like ni aldrig ha skådat.

Ah, bloggmåndag. Fina grejer.

Länge leve bloggsöndag!

Bloggsöndag är fantastiskt. Jag är utvilad. Frisk. Fräsch. Som ny. Redo för nästa vecka, för nya äventyr, för nya stordåd. För mitt litterära projekt, för den växande skaran läsaren, för alla ni som vill ha nya inlägg, som kommenterar, läser, diskuterar, som bara är med.

Länge leve bloggsöndag, säger jag! Denna dag då man icke bloggar. Då bloggandet vilar. Då bloggandet är i limbo.

Ett fyrfaldigt leve för bloggsöndag: Den leve!

Hurra!

Hurra!

Hurra!

Hurra!

Bloggsöndag är fina grejer

Ah, bloggsöndag.

Ja, det här med bloggsöndag, det är fina grejer. Jag borde ha tänkt på det här för länge sedan.

Det här borde man ha varje söndag. En söndag där man icke postar några inlägg. Där man dricker kaffet, käkar chipsen, kollar på filmen, där man är med sin fina fina Hanna.

Man liksom rör inte bloggen, man bryr sig inte om den. Man bara är, flyter med, slappnar av efter en agendarik helg. Man skriver inte, funderar inte på nya inlägg, bryr sig inte så mycket om ifall någon läser eller inte.

För det är ju bloggsöndag, och hela idén med bloggsöndag är att bloggen vilar och att man inte dänger upp massa inlägg utan bara struntar i det.

Bloggsöndagen är vilosöndagen

Som det står i Bibeln, så vilade Gud på sjunde dagen. Och lite av samma skäl så vilar jag i dag, denna fina bloggsöndag.

Jag postar inga inlägg, jag läser inga kommentarer, jag slappnar av och tar det lugnt. Ty det är bloggsöndag och då ska man softa, slappa, varva ner.

Gött med bloggsöndag. Det borde man ha oftare.

Gött som fan.

Bloggsöndagen fortsätter

Som sagt, i dag är det bloggsöndag och då ska man inte blogga. Man ska ta det lugnt, kanske ta sig ett glas vin, lite kaffe på något schysst fik, pussa lite på sin tjej.

Hela grejen med bloggsöndag är ju att inte posta några inlägg, att låta bloggen vila i bara en dag, slappna av, slumra och tänka på nya stordåd.

Sådan är bloggsöndagen.

Och sådant är viktigt.

Bloggsöndag

i dag är det bloggsöndag. Det betyder att man inte behöver skriva något inlägg på sin blogg, om man inte vill.

Därför tar Andy ledigt i dag och skriver något skönt i morgon i stället.

(överlag är människor som talar om sig själv i tredje person, ett opålitligt folk. jag litar inte på dem och får jag tag på en sådan jävel, så ska han få smaka slagträet)

Föreläser på Fantastisk FilmFestival i Lund

Hörni!

Nästa söndag - alltså den 21 - så har jag en föreläsning på Fantastisk FilmFestival nere i Lund. 1600 smäller det, någonstans i någon sal som jag inte riktigt vet var.

Jag ska snacka om varför manus i tevespel suger och varför de ibland trots allt ändå inte gör det. Det blir fint det.

Om ni är på festivalen, ja då ses vi kanske där.

Danska glosor

Ja, som jag lovade i går så skulle vi ha en liten lektion i danska. Så då kör vi då.

Lars von Trier! - "Tusan, där satt den!"
Detta säger dansken ofta när han har ätit en god måltid eller druckit något extra gott. Det anses vara ett kraftord i de flesta sammanhang och även också en aning vulgärt. Man undviker det i finare kretsar.

Mange takk - "Två öl och lite korv, tack."
En fras som ofta finns med i turistparlörer men som sällan används av dansken själv. Den är dock fullt användbar och alla förstår den (i den mån dansken förstår danska över huvud taget, förstås), även om korven emellanåt misstas för smörrebröd i stället.

Er du den lille bange? - "Vilket vackert väder."
Jämförbart med engelskans "It's raining cats and dogs", med den skillnaden att dansken faktiskt ofta använder den här frasen i dagligt tal. Böjningen gör dock att den uttalsmässigt är förrädiskt nära "Du ma ha en liden skorv pa daer?", vilket är en sådan grov förolämpning att jag inte ens tänker översätta den. Därför kan det ofta bli bråk när en dansk bara försöker uttrycka sin glädje över det vackra vädret, och då får en rejäl smäll på käften.

Maen vaerfor tar du den gamle polse fraen maj? - "Det var då fan vad tåget dröjer."
Mycket gångbart i Coebenhaven, eftersom tågen sällan kommer i tid där. Det beror inte på att Danmarks tåg och räls inte funkar fint - det gör den - utan på de ständiga språkliga missförstånd mellan lokförare, konduktörer och trafikledare.

Läsarbrev om danskan

Efter mitt förra inlägg om Danmark, så har jag fått lite fler läsarbrev. Ett av dem lyder såhär:

"Käre Andy,

Din kunskap i danska imponerar. När jag läser din blogg, så häpnar jag över din lingvistiska färdighet i detta mytomspunna språk. Jag vill mena att min haka åker i golvet. Padang, säger det när den slår i ekparketten.

Emedan jag inser att jag aldrig kan bli så snygg på danska som du - det ter sig som en omöjlighet för mig och jag tror jag talar för de flesta här faktiskt - så vore det ändå fint om du kunde ge oss bara några sköna glosor och fraser, så att man lär sig något i alla fall.

Tack för att du skriver om Danmark. På tiden att någon kartlägger denna mystiska kontinent.

Mvh,
PalleSkov Jensen"

Jag vill inte förneka att mina kunskaper om det danska språket är fenomenala såväl som insiktsfulla. Det vore förmätet mot alla er som önskar att ni var lika über på danska som jag.

Därför kör vi en lektion i morgon. Välkommen åter.

-MagisterAndy

Mysteriet vi kallar Danmark

Efter mina framgångsrika tolkningar av den danska kulturen (ni kan uppdatera er här och här) så har många läsare hört av sig och vill veta mer om detta mytomspounna land som heter Danmark.

"Andy", skriver ni, kära läsare. "Kan du inte lära oss mer om detta underliga men samtidigt också spännande land? Du verkar kunna så mycket om Danmark. Och du är en baddare på danska. Har detta att göra med att du är så attraktiv?"

Varpå jag brukar svara er då, kära läsare: "Vad söta ni är. Och ni har rätt, visst är min kunskap om den danska kulturen snudd på bottenlös. Jag blir ofta konsulterad av danskar när de behöver vägledning i sina beslut kring hur Danmark ska utvecklas. Hur ska pölsen kokas? Vad ska Lars von Triers nya film handla om? Vad ska vi döpa Cobenhavns nya stadsdel till? Sådana saker. Självklart kan jag lotsa er vidare genom det mysterium som i folkmun kallas Danmark. För övrigt så kan man vara attraktiv och ändå inte kunna något om Danmark, så det har inget med saken att göra."

Så utan att dröja längre så ska vi då börja med en allmän diskussion kring det danska språket. Danskar förstår inte varandra. Så är det. Detta är fakta och är bevisat genom statistik. De försöker förstås dölja det väl genom att agera som om de förde en dialog med varandra där de faktiskt båda förstod precis vad de sa. Men hahaha, säger jag. Mig lurar ingen.

Chefredaktören: "Kan I da ta och rite en rondell med havnen till den näste nummer av den gamle Jyllandspost?"
Tecknaren: "Vad sier du?"
"Vofolls?"
"Va?"
"Nu foerstor jag ige."
"Jeg foerstor ige vad I saeger."
"Men aer du da svaer att saege tydligt?"
"Vanu?"
"Kim Larsen!"
"Vaendt! Daer kommer en svensk. Nu ma vi laedses att haen tror vi faerstar varandra."
"Godt."
Svensken går förbi, han lyfter artigt på hatten och nickar leende mot danskarna. De ler tillbaka och säger med höga röster:
Tecknaren: "Ja, alltse. Du viel att jeg ska rite en rondellhund som liegner Mohammed till naesten nummer."
"Jae."
"Det kan jeg godt gore."
"Mange takk."
"Den er godt."
"Lars von Trier."
"Cobenhavn."
"Hahahaha."

Mikael Persbrandt på stan

Efter lunchen så går jag och Mikael Persbrandt på stan. Han springer efter några duvor, klappar i händerna och skrattar hest. "Hahahahaha!", halsduken virvlar omkring honom och rocken gungar som en mantel. Sedan köper vi glass, han sitter på parkbänken och stirrar ut över vattnet. "Vem fan", säger han, "vem fan kan äta glass oberörd i dag? Va? Va?" Han tittar på mig. "Ja men kan du svara mig då! Ska du bara sitta där med din jävla vaniljlgass med chokladströssel och inte säga någonting? När du vet hur det går till där ute."
"Det vore att föredra", svarar jag. "Att äta glass och vara tyst, alltså."
"Har du strössel förresten? Får jag smaka, Andy."

Vi fortsätter nerför stan. Några poliser går förbi, Micke nickar uppskattande åt dem, dunkar dem i ryggen och skrattar som en rökare. "Ni tar hand om det här", väser han. "Det är bra. Ni har mitt nummer, ring mig om det är något. Jag kommer. Som ett skott."
"Har vi druckit lite för mycket här i dag kanske?" frågar en av poliserna.
Micke står paralyserad. Hans blå ögon grumlas. "Vad faaan ..."
Men jag släpar honom därifrån med en ursäktande min mot poliserna.

På Sergels Torg så stannar Micke upp och börjar göra pantomimer. "Kolla Andy", säger han. "Jag är inlåst. Va? I en glasbur. Som vi alla är." Hans händer låtsas röra vid ytor, han ser sig om i panik. "Vi är alla fängslade av vårt eget jag!" vrålar han. "Du och du och du!" Han pekar på några, en gammal tant får panik och ramlar omkull. Ett barn börjar gråta. En stekare kissar ner sig.
"Nu går vi hem, Micke. Nu går vi hem."
Han börjar gråta. Sjunker ner på knä. Dreggel rinner från mungipan. Han är röd i ansiktet. Jag drar upp honom på benen och släpar hem honom till hans flådiga lägenhet.

Och då var han ändå inte ens full i dag.

Lunch med Mikael Persbrandt

Jag och Mikael Persbrandt hittar ett lunchställe och vi slår oss ner. Det är alltid lika besvärligt att umgås med Mikael, hans trevliga sällskap äventyras av hans besynnerliga sätt.

Servitrisen kommer fram och säger: "God middag mina herrar. Önskar ni se på lunchmenyn?"
Mikael böjer sig fram. "Du", säger han barskt och lutar sig mot armbågen. "Jag tänker ta mig fan inte titta på nån djävla lunchmeny som du har i alla fall."
"Nähä?"
"Jag ska väl för helvete få se a la carten om jag vill."
"Jaha?"
"Om du inte rappar dig på nu, så ringer jag in insatsstyrkan. Det fattar du väl, att dom är här ute, och bara väntar på min signal?" Han spänner ögonen i henne. "Har du fattat vad jag har sagt då? Eller behöver jag säga det långsamt igen?"
"Nänä, jag hajar." Hon rullar med ögonen och går därifrån. Micke har ätit här förut, de är vana.

Jag säger ingenting. När Mikael fångar min blick, så slår han näven i bordet och lutar sig fram, han blir röd i ansiktet och spottar när han säger: "Och vad fan glor du på då? Är det något som inte passar eller? Va? Va? Jag har tre kroppar och en förvirrad dotter som inte talar. Begriper du det? Fattar du att det här är på riktigt? Det här är ingen djävla lek."
"Det är ju bara lunch", mumlar jag.
Mikael sträcker upp händerna i luften och suckar. Sedan dricker han rödvin och tittar ut genom fönstret, på något som bara han kan se. "Vem fan ska städa upp på gatorna?" muttrar han. "Hur fan ser det ut där egentligen? Med buset, som aldrig sover."
Han dricker igen.

Jag hälsar på Mikael Persbrandt

Nu när jag ändå har varit i Stockholm, så passade jag på att hälsa på min gamle kompis Mikael Persbrandt.

Jag ringde på dörren till hans flådiga lägenhet. Han öppnar, röd i ansiktet, med en sjal runt halsen, glitter i ansiktet och läpparna målade röda.

"Andy! För fan!" Han greppar min krage, drar in mig i lägenheten och pressar mig nära. "Hur i helvete tror du att du skulle kunna komma hit och visa dig, efter alla dessa år?"
"Eh ... vi sågs för tre veckor sedan?"
"Hahahahaha!" Han skrattar hest och slänger in mig i väggen.
Sedan sjunker han ner på en stol och får ett svårmodigt uttryck i ansiktet. Han knäpper händerna och säger: "Hela tiden, där ute ... så finns buset. Vi har pikéstyrkan. Vi har alla ledtrådar." Han slår näven i väggen. "Vi vet ta mig fan till och med vem som gjorde det! Ändå kan vi inte göra ett tillslag."
Hans isblå ögon blir grumliga. "Och under tiden sitter våra feta riksdagsmän på sina feta rövar, och gör ingenting."
Jag reser mig försiktigt upp. "Ska du med och äta lunch, Micke?"
"Ja för fan. Det låter skittrevligt."

Det var det

Jahapp, det var det. Efter en mycket lyckad signering i SF-bokhandeln så tackar jag alla som kom, som sa hej, som stannade och pratade, som köpte en bok, som verkade ha det lika trevligt som jag och Johan.

Eftersom det blev en sådan braksuccé så kör Johan och jag en repris, på Bokmässan.

Fredag under mässhelgen, 1500, SciFi-bokhandelns monter.

Då blir det åka av. Igen.

Signering i dag 1400 i SF-bokhandeln (och lite te på den)

I dag är det signering i SF-bokhandeln i Stockholm, klockan 1400. Men det vet ni ju redan. Både jag och Johan Theorin är där, det kommer bli kanon.

Det är också dags för ett besök till Vernons utmärkta teaffär.

Här ska handlas.

DET KOMMER ATT GÅ ÅT SKOGEN. HÖR NI DET? ÅT SKOGEN! JAG KOMMER ATT KÖPA TEER FÖR FLERA HUNDRA KRONOR. EN NY KANNA. KANSKE OCKSÅ EN KOPP, EN SÅ KALLAD GAIWAN.

HANNA, FÖRLÅTER DU MIG? KOMMER JAG NÅGONSIN ATT FÅ KOMMA HEM IGEN?

*fosterställningen*

Nytt skojigt skämt om Tyskland

Efter en sådan framgång med HAMBURGskämtet, så känner jag press på mig att leverera.

Någon säger: "Nej nu ska jag dra till Spanien, vi ses om en vecka.

Jag säger: "Ja dom behöver väl alla pengarna nu när dom ska invadera Polen, HAHAHAHA!"

Alla blir tysta.

Någon gråter.

Jag tänker: Jävlar också. Jag drog ett Tysklandsskämt när han skulle åka till Spanien. Vilken miss.

HAMBURGskämtet sprider sig

Hamburgskämtet gick verkligen hem.

Vi garvar fortfarande, allihopa.

Hela kontoret är i gungning. Folk ligger på golvet och kippar efter andan. Skrattvågorna böljar över arbetsplatsen. Vi har smällt upp skämtet på tavlan, skrivit ner det i sin helhet. En av projektledarna har gjort ett diagram för att visa dess utvecklingskurva, han förklarar för de andra mellan tårarna, de kiknar och orkar knappt lyssna, så roligt tycker de att det är.

Personalen från SEB kommer in, de har hört talas om det där jävla roliga skämtet och måste bara höra det. När jag drar skämtet igen, så skrattar de så de kissar ner sig, lusten tänds hos kvinnorna och männen sliter av sig skjortorna och säger: "För dig, Andy, blir jag gay."

Vi har lagt upp en budgetplan för skämtet, en burn down-chart som löper hela vägen genom 2009, sajten är på gång och Warner Bros har hört av sig och undrat när de får köpa filmrättigtheterna. Ute på stan så skrattar alla så mycket så trafiken har stannat, Göran Johansson har klätt av sig naken och dansar marengo på Gustaf Adolfs-torg, så roligt tyckte han det var. Maneterna har kastat sig ur vattnet, de guppar i ring runt varandra, sillarna simmar kors och tvärs och Eriksbergskranen gör en Fox Trot tillsammans med Älvsborgsbron.

Ja, så rolig kan jag vara ibland.

Hamburg är ett skämt

På jobbet.

Någon säger: "Då åker jag till Hamburg nu då. Ses snart."

Jag säger: "Ät inte för mycket HAMBURG-are då, HAHAHAHAHAHAHAHA!"

Och nu skrattar alla som utav helvete.

Författare På Stan uh-huh ah-yeah mm-hmmm

Författare På Stan är på väg nerför huvudgatan, denna skitiga ådra som rinner som ett genom stan. Bergsprängaren är på högsta volym, musiken dunkar ut över asfalten, buset ska veta att det inte går säkert.

Snubben trodde han va cool
för han hade ett pronomen
men jag visa han ett trick
ett korrat manus i ett kick

Bandidos glider upp på sina hojar bredvid. Jag griper tag i ledaren, pressar hans näsa mot min. "Ska vi ta och ge fan i att skifta mellan första och tredje person bara för att vi tycker det är ballt?" Sedan slänger jag honom på gatan. Han kryper snörvlande därifrån, de andra gängmedlemmarna tittar sig skrämt över axeln, någon viskar: "Författare På Stan ... man rår liksom bara inte på honom." Det finns spår av respekt och beundran i deras röster.

Jag växte upp i betongen (oh oh aaah)
bland substantiven och jargongen (uh-huh uh-huh ah-yeah)
pappret det var ofta slut, rödpennan med knappt nåt sprut (mmhmm)
bängen skratta åt vårt korr, men såklart de läste bara porr (oooh aaah)

Estniska maffian är i stan. Jag möter Svetleifa på gatan, han har bakåtslick och svart skinnjacka. När han ser mig, så darrar han i knäna. "Shit ... Foerfattere på Staen ... du, jag aer inte her for att broka med dej."
"Okej. Låt höra ditt tema då."
"Vae ...?"
"Hur knyter du an den intrig som du gjort till din fond, till den underliggande poängen?"
"Men ..."
"VAD SKA JAG HA LÄRT MIG OM MIG SJÄLV NÄR DU ÄR KLAR?"
Svetleifa springer skrikande därifrån.

Anteckningsboken, post it-lappen, idéstormskartan, första texten,
de tog allt ifrån mig,
men jag hade allt ändå,
temat det var redan klart, pennan den var redan använd,
redaktören visste redan allt, korrekturet det var redan grejat,

Ett gäng dörrvakter står och skrattar åt en liten pojk som inte kommer in på krogen. Hahaha, skrattar de och är solariebrända. Hohoho.
Jag kliver fram. Det blir tyst. Kön dör. Jag böjer mig fram, sliter upp jackan på en av vakterna, rycker ut den bunt papper han har där. Han skallrar tänder medan jag bläddrar med fuktade fingrar genom bunten. "Klipp ner halva kapitlet här. Skriv ur den här karaktären. Den här passagen är totalt jävla överflödig. Och sluta särskriv." Jag slungar bunten i ansiktet på honom, pappren flyger all världens väg, han faller på ändan, alla skrattar lättat.
Men Författare På Stan försvinner in i de dunkla gränderna igen, försvunnen lika snabbt som han kom.

Författare på stan städar upp

Det har varit bråk här. Tre killar som försökte råna en fjärde. Polisen är på väg. Men tills dess måste någon städa upp här bland packet. All denna förvirring, all denna besynnerliga disposition.

Jag pressar killens ansikte mot asfalten. "Du kanske inte hörde min fråga. Jag sa: Hur tänkte du kring din kommatering?"
Killen mumlar i asfalten. Jag drar fram rödpennan. "Punkterar du kort eller långt?"
Mummel mummel. Jag sliter fram ett anteckningsblock, fuktar fingret, bläddrar fram till mitten och gör en snabb notering. Jag trycker upp den i näsan på killen. "Säger dig det här formattecknet någonting över huvud taget? Va? Va? Va?"
Hans kompisar står och darrar i ett hörn. De har en enorm bunt papper framför sig. Jag snor runt och pekar på dem: "SÄTT IGÅNG MED ERT JÄVLA KORRARBETE!"
Det skvätter från rödpennan när jag viftar den genom luften. De faller ner på knä och börjar rota bland pappren. Jag återvänder till killen på marken igen.
"Nästa gång ni börjar bråka, så tänk igenom era teman först. Tänk så här: Är det värt det? Vikta det mot insatsen. Mot tydligheten. Skriv några meningar först. Massera texten. Så att du FAN VET VAD DU SYSSLAR MED, DIN JÄVLA MELLANSTADIEJOURNALIST!"
"Förlåt", mumlar han ner i asfalten. "Förlåt."
"Så ska det låta. Seså. Jobba om den här sidan nu. Skär ner med minst tjugo procent. Och om jag kommer på dig på stan en gång till med en teckenmängd större än risfälten i kina, då ... "
Jag höjer rödpennan. Han börjar gråta.

Författare på stan griper in

Det är mörkt och fuktigt ute. Det är bråk på stan. Olika gäng som slåss. Fulla tonåringar. Aggressiva dörrvakter.
Buset vilar aldrig. Som Författare på stan så gäller det att vara med, inte missa någonting, veta när man ska slå till och när man ska dra sig undan.

Jag ser två killar stå och knuffa på varandra.
"Du då", säger den ene.
"Men du då", säger den andre.
"Din morsa."
"Din morsa."
"Nog."
"Eller hur?"

Jag kliver emellan. "Pojkar pojkar. Då slutar vi nu. Du där. Får jag se ditt korrektur?"
"Va?"
"Javisst. Fram med manusbunten." Jag tar fram rödpennan. "Vilket tempus har du valt?"
"Öh ..."
"Kör du första eller tredjeperson?"
Den andre kille säger: "Vad snackar du om?"
"Beror på, killen. Vad kör du för disposition?"
"Vad fan ..."
"Har du ens passerat point of no return? Få se din förstasida. Seså. Fram med den nu. Jag har pennan här, jag sätter bockar, jag kommenterar, du arbetar om. Förstått?"
Den ene killen ser på den andre. "Vi tar den jäveln", säger han och så anfaller de. Men de vet inte vem de bråkar med, jag gör några snabba radbrytningar, möblerar om kommatecken fort som attan, punkterar om, synonymbombarderar, pilar mellan upprepningar och kryssar över hela stycken innan de ens hinner säga Aristoteles. När jag är klar, ligger killarna bland nerklottrade ark. De rör sig inte.

"Nästa gång skärper ni er", säger jag. "Stavfel och slarvig grammatik går an. Men ni är djupare än så. Ni blandar fokus, är inkonsekventa i argumenten, sabbar intern logik totalt. Ingen konflikt går att lösa så. Ingen."

Jag går därifrån. Författare på stan vilar aldrig.

Vi ses på lördag

Och medan ni väntar på vad Författare på Stan kommer hitta på, så kan ni kolla detaljerna kring lördagens signering här.

Författare på stan

Kväll.

Bus på stan.

Fylla och slagsmål.

Jag står framför spegeln. Jag har rödpennor med mig. Blanka manusark. Ett antal korrektur.

Författare på stan är redo. Nu ska här städas upp bland buset.